Ett slut här, en början där.

Det är med noll sorg och stor lycka jag säger hej svejs till den här sidan och samtidigt varmt välkommen till min nya bloggplats hos The Northern Sisters Collective där ni hittar mig från och med prick nu. 9 kreativa själar, ett kollektiv. Jag har bloggat i mitt egna lilla bo i några år och tanken på att vara en del av ett gäng fantastiska systrar känns helt nipprigt. Vi har byggt sidan själva utan någon egentligen ekonomi eller bidrag i form av reklam, och det är med största stolthet jag tycker ni ska segla in och hälsa på resten av kollektivet där ni hittar Nanna, Tuva Minna Linn, Annacate, Strenghielm, Elin Lannsjö, Anna Malmberg och duon Babes in Boyland.

 

Tack för för att ni har varit inne hos mig här, nu hoppas jag innerligt att ni hänger med över till TNSC!!

Britas hus

I senaste Gård&Torp har jag och Mari med ett flera sidor långt reportage i tidningen. Och inte från vilket ställe som helst, ett med en fantastisk historia och med en massa bevarad byggnadsvård. Det här är Britas hus. Brita bor inte kvar, hon gick bort för ungefär 30 år sedan. Sen dess har huset varit kvar i familjens ägor utan att någon flyttat in eller något rörts. En gammal almanacka från 1985 sitter kvar i köket, precis som när Brita lämnade det. Tills en dag då barnbarnet Emma kom på att det var dags att rädda Britas hus. Det här är den väldigt korta versionen av en så himla fin story som ger både gåshud och tårar. Jag kan verkligen rekommendera er att läsa texten, för i det här fallet lyfter de varandra, text och bild.

Nu ska jag och Mari åka till Karlstad på hemma hos-jobb för Sköna Hem, det har inte kryllat av hemma hos-rep den här hösten, jag har haft fullt upp och över öronen så bra det. Det här blir nog terminens sista och när jag räknar blir det.. två. Så har det ju inte alltid varit. Har ni förresten några bra Karlstads-tips så bring it, kanske nånstans en kan äta, nåt en bara måste se?

När det är kallt

En sån kall morgon det var imorse. De var flera som drogs mot element här hemma, så det blev frukost vid fönstret. Jag retuscherar ett bröllopsjobb jag gjorde i somras då allt var grönt. Vad långt bort det känns, från båda hållen, en evighet tills vi är där igen. Well, frost är fint och jag gillar ju naturen när den håller på att sjunka i vinterdvala. Nu medans det är ljust ska jag ta och måla det där fönsterfodret där katten sitter. Det blir bra för kroppen efter retusch och datorjobb.

Hemma hos Emma

I senaste Plaza kan du läsa om Emmas fina hem. Jag och Johanna var och hälsade på för en tid sen och fick med oss en massa inspiration hem. Jag har inte sett reportaget i tryck, men fick faktiskt ett världsagulligt sms från en begåvad kollega som sa att det såg himla fint ut i tryck. Det där med att ge komplimanger är ju kanske bland det bjuckigaste en kan göra. Tar med mig det in i nästa vecka och skickar en stor kram till Sofi Sykfont, in och kika och inspireras av hennes bilder här.

Spökvandring

   Vi hade ju finbesök här i helgen som var, så skojigt att få visa Strängnäs läskigaste sida för Maris familj. Vi gick stadens årliga spökvandring och hade turen att få tidiga biljetter. Det var ett sånt fint ljus, som nästan blev lite läskigt i sammanhanget. När vi hade pysslat klart våra lyktor och dragit på oss vantar och mössa över våra spökkostymer så möttes vi av ett hav med fåglar på himlen. Ja men som att det var ordnat lite extra läskigt just för dagen. Spökvandringen, som är helt ideell, var så otroligt bra anordnad. Bravo alla ni som medverkade. Sen gick vi hem till katten och hunden som vi lämnat ensamma, i varsitt rum dock. Så mysigt att mötas av lyktorna vi pysslat med och pumporna i svarta natten. Nu ska jag jobba vidare, för jag har deadline på modejobbet jag plåtade för några veckor sedan. Retusch retusch retusch. Men sen blir det höstlov.

Lilla jag

Se där, så roligt att mitt instagramkonto blivit uppmärksammat i helgens Leva&Bo. jag har en speciell relation till denna Expressen-bilaga då jag i tidernas begynnelse, då när jag bestämde mig för att börja jobba med inredning och lifestyle, kom i kontakt med Ulrika Nordlinder som är chefredaktör för tidningen. Jag hade en massa vilja och lite erfarenhet av just inredning, men fick ett förtroende och även en massa jobb av Ulrika. Och det var egentligen startskottet och den inträdesbiljett jag behövde till den bransch jag ju jobbar i nu. Så tack för det Ulrika och Leva&Bo! Tidningen finns hela helgen, så kolla in i hyllan, och kolla gärna in mitt insta-konto om du inte redan gjort!

Lite stökigt hemma

Det här är lite av vår renoveringsstrategi, att bjuda hem folk. Det är nämligen då vi vänder upp och ner på huset och tar tag i gamla surdegar. Ser så himla mycket fram emot att få hit familjen Strenghielm/Nord på söndag och förhoppningsvis är det inte vårt hus som kommer vara det mest skrämmande, vi ska nämligen gå spökvandring nere i stan. Ikväll och imorgon målar vi, städar vi och sätter fönsterbänklist med förhoppning om att vi ska kunna käka middag i det här rummet när gästerna kommer. Hej svejs från snickarverkstan och fortsättning följer

Nu är det snart jul va

Igår var det den 24:e, alltså två månader till jul. Och när jag lämnade in papper till revisorn sa vi att vi ses nästa gång i januari. Oj, är det snart vinter alltså. Och helt logiskt då att mitt och Maris julinspirationsjobb för Lantliv äntligen landar i tidningshyllan. Mari hade jobbat som en galning med att få ihop detta jobb, och så fint och genomarbetat det blev!! Mer i tidningen, men några favvo-bilder kommer här.

Hemma hos Lotta på Östra Skallen

Flikar in med något skoj eftersom det vankats bokföring här hemma hela dagen. Kombinationen att vilja göra nåt snabbt som tusan, men inte vilja sätta sig in det och samtidigt veta att det måste bli ordentligt gjort.. Ja, det är inte mitt favvo-ämne på jobbet. Desto roligare är det att kika i senaste Lantliv, gillar verkligen deras sista nummer där du kan läsa om det här, men också om Lottas hus ute i Stockholms skärgård. Jag och Johanna fick komma och hälsa på förra hösten i deras hus på deras lilla ö dit vi åkte med båttaxi. Vilken fridfull plats, lätt att bli avis på. Och så sparsmakat iordninggjort, precis som en vill att det ska kännas på en sån plats dit en flyr allt det sociala. Enkelt, och där naturen får ta plats, inte ta bort, snarare bygga in liksom. Lotta jobbar med Swedish Rags, precis som Sofia som vi också plåtat hos, ett reportage som var ute nu i somras och hur fint som helst det med. Njut av Lottas fina ställe så springer jag iväg och får denna bokföringsångest ur världen.

Runt bordet

Det fyrkantiga alltså. Vi skiftade nyligen matbord och det var verkligen en hit, det andra kommer gå på försäljning (hint hint, runt borde med svarvade ben, kika här och hör av dig om du är intresserad) Och det slog mig i helgen hur mycket mer vi är i köket och runt matbordet nu när det är större. Middagar, frukostar och luncher är oftast med gäster och/eller barnens kompisar och nu slipper de trängas, till och med om de är fler än en. Idag har vi varit i köket och målat med akvarell, bakat, fikat, spelat spel osv osv. Inte en dag för sent med större bord och snart ryker färgen på det också. Trärent, vad tror ni om det?