Hemmakontoret

Eftersom vi har gjort om ett rum hemma till snickarverkstad så är jag förvisad till det här lilla glömda hörnet mellan 9-17. Well, här kan en se det på två sätt. Litet och mysigt eller bara en massa saker på liten yta. Väggen mot den blivande glasverandan är så himla ful så den har jag täckt med en massa tyg som blev över från bröllopet i höstas. Och alla små lådor, räddningen för att ens kunna hitta det en letar efter. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag längtar till något större. Men precis just nu längtar jag mest efter sol, jag ska nämligen iväg och plåta en grej utomhus strax och regnet öser ner. Och efter det ska vi fest utomhus. Jojo, det går bra nu!!

Grattis, eller vad vi nu skulle säga

Fyra fina fröknar och bloggare har tillsammans startat influencernätverket Nordinary. Fick inte helt klart för mig vad vi skulle säga, men känner att GRATTIS ligger nära till hands när duktiga personer har skapat något storartat ihop. Bjuckar på ett Hurra för er, och tackar för att jag fick komma och fira lanseringen. Det är alltså bloggarna Husligheter.se, Hemmafixbloggen.se, Helenalyth.se och Atmycasa.se som skapat detta nätverk. Bloggbranchen är en händelserik branch just nu, och ja, det är faktiskt en helt egen branch. Att blogga är, för vissa, ett jobb. Jag och min fina vän Sara träffades för att käka innan och det gick liksom inte att inte ta en bild när det var typ 100 rosa ballonger utanför Mood-gallerian. Så ballongerna på bilden har alltså inget med Nordinary att göra, men är såklart lika härliga för det. Trevlig helg och låt solen aldrig sluta lysa på er!!

Stolrenovering

Jobb och vab verkar inte funka så bra, men att fixa med saker en tänkt göra i hundra år men aldrig tagit tag i: perfekt en vabbig dag! Nu ska banne mig de fyndade böjträstolarna med trasig sits få sig en ordentlig dyna som inte går att sitta sönder med små vassa barnknän. Och så åkte dominot fram, ingen spelar egentligen med brickorna utan de är uteslutande för att bygga med. Hus, gubbar och idag blev det ett namn. Det finaste namnet jag vet till och med, Eje. Hej från en solig tröttstuga!

Lantliv Trädgård

Som vanligt när jag och Johanna besöker Marie på Håkesgård kommer vi med andan i halsen, jobbar intensivt och hastar iväg. Så tråkigt, eftersom Håkesgård är lite utav ett paradis. Men så är det med allt som ligger i Varberg, det verkar nämligen vara min motpol rent geografiskt, det tar mig sjukt lång tid att åka just dit. Nån gång ska jag banne mig semestra i Varberg, för så mycket jag varit där och så lite jag sett av denna kustpärla är nästintill genant. Då ska jag plocka godbitarna från Kristins Varbergsguide och förhoppningsvis hinna med ett allt annat än jobb-besök på Håkesgård. Jag inbillar mig nämligen att ni som är inne på växter vallfärdar hit för att få se vad Marie gjort i sin trädgård. Det är allt ifrån karpar till växthus. Och däremellan fåglar och en gullig butik. I somras gjorde jag och Johanna ett jobb för tidningen Lantliv i Maries växthus, och nu fick jag precis se att vår bild är på omslaget för Lantlivs trädgårdstidning. Så roligt, och grattis Marie till din växthusdröm! Det verkar vara hög tid att sätta igång med trädgården nu så spring och köp, eller klicka hem här. Själv gör jag icke något i trädgården innan vår fasad fått sig en makeover. Så det fortsätter jag skylla på ett tag till.

Kolla in gårdagens tidsresa!

Skönt att dagar inte kommer igen, alltså den typen av deppdagar som en kan ha ibland. Tack för pepp och smarta ord som ni varit bjuckiga med. Andra dagar, som den igår, kan gärna få vara återkommande en sisådär nån gång i veckan. Jag och Mari jobbade för Gård&Torp i ett hus utanför Gävle. Här har Brita bott men efter att hon gått bort har huset stått tomt. I över 30 år. Almanackan från 1985 satt kvar på väggen i köket, som en liten påminnelse om att Emma som föddes just det året, så småningom kommer att bo i huset. Och det är precis vad huset behöver, en Emma som varsamt vill renovera men bevara. Som ser det fina i hur det är precis just nu. Än så länge bor Emma och familjen inte i huset utan kan rusta i lugn takt. Men vart början man i ett sånt här projekt? Jag blir alldeles fascinerad och förundrad över vad kärlek till ett hus gör med en. Men så vet jag ju precis hur det är själv och hur jag känner för gamla hus. Det finns så mycket vördnad, omsorg och uppfinningrikedom lagrat här. Att använda gamla trådrullar som krokar, hur gulligt är inte det? Och ser ni den tjusiga tröskellisten, Maris kompis Anna som var med hade spanat in en liknande på Byggfabriken för den som är intresserad. Jorå, det är i detaljerna det sitter. Kika även in på Maris blogg för fler bilder från Britas hus och har du instagram så kika in hos Emma på @britashus, följ renoveringen och njut av bilder från förr. Trevlig helg hörrni!

 

Ps. Det här med mönstermatchningen i Britas hus. Heja heja när det inte känns ängsligt. Så vackert och sjukt inspirerande!

Det svåraste uppdraget

Det svåraste av alla tänkbara uppdrag jag haft genom åren är definitivt föräldraskapet. I backspegeln känns det andra enkelt. Men med föräldraskapet är det som att en aldrig blir varm i kläderna, dina arbetsuppgifter är föränderliga och det du lärde dig utantill i höstas kanske är kunskaper du aldrig mer kommer behöva. Tänk om din arbetsplats funkade på samma sätt. Eller en nära vänskap. Att vara förälder är som att vara en ängslig tonåring igen och inte veta om du gör rätt eller duger till. Ork, tålamod och kärlek i obegränsad mängd är vardag. Men ibland funkar inte alla bitar och det kan lätt kännas uppgivet. Jag längtar efter ljuset, framtiden och att få lägga saker bakom mig. Att förstå mina barn och kunna finnas där i de situationer de behöver. Nu känns det som att ett Amen skulle kunna få avsluta det här, men egentligen vill jag bara skänka en stor peppande mamma-kram till alla föräldrar. Det långt ifrån enkelt alla dagar i veckan. Sno åt dig bra energi där du kan, var öppen med hur du mår och känner. Fråga om hjälp. Ensam är sällan starkast. Var rädd om dig och kom ihåg att du inte är just det, ensam. Nu ska jag krama det sista ur familjen innan läggdags, imorgon är det upp i ottan och iväg till Gävle.

Vive la Villa Dalarö

Så glad och stolt och ännu mer glad är jag åt Maris fina jobb för Sandbergs som lanseras imorgon – Hurra! Och så pampigt det blir med lite fransk accent- Vive la Villa Dalarö! Ni som följer diverse inredningsbloggar har säkert hunnit få er ett par tjuvkikar på senaste kollektionen Villa Dalarö, som är stylad av och plåtad hemma hos Mari. Jag vet exakt hur mycket jobb som ligger bakom en sån här stor plåtning då jag gjort några såna här kollektionsplåtningar för olika tapetföretag tidigare. Och jag vet att det varit extra mycket jobb då Mari stylat för plåtning, varit ad för kollektionsboken (som var sååå fin) och fixat med dagens event som vi var inbjudna till. På Robin Delselius bageri hälsade Sandbergs och Mari oss välkomna med mysfrulle och lite prat om kollektionen.  Så roligt att få vara just på det bageri Mari inredde i höstat och få morgonfira lite. Det var ett hejdlöst fotande där inne men emellanåt hann vi mingla och det var himlarns kul att få träffa gamla och nya bekanta: Linnea Svan, Babes-brudarna, Maris granne Anna, Jill, Anna Andén på Sandberg, Benita som är en hejare på att tapetsera och måla. Jag och Jill hade inte träffat gänget bakom Sandberg Wallpaper även om vi jobbat med flera av dem under våren, så roligt att äntligen få ett, eller till och med flera ansikten! Efter alldeles för mycket kaffe tog jag och Jill en långpromenad i solen och sen var det dags för möte. Dagarna går sannerligen fort när en har skoj! Men hur kul morgondagen än är, försök segla in på Sandbergs för skärgårdsinspiration!

Olivträd och miljövänliga skor

Är larvigt nöjd över mina nya (och femte par) kavatskor av miljövänligt skinn. I dessa står jag stadigt och kängorna är som gjorda för mig. När jag är i hemtrakterna passar jag på att besöka Kavats outlet som ligger i Kumla, bara ett stenkast från barnens farmor. Det är inte alltid det finns ett par av rätt modell och som dessutom råkar finnas i rätt storlek på outleten (men ett tips är att förhandla lite. Säg inte att det var jag som sa det bara) Katten har varit helt vild här inomhus idag så jag tog med honom ut i snön en sväng. Tror det är ljuset, han vill ut. Det blev premiärklättring i en syrenbuske, gick sådär. Och så har alla grannens växter fått flytta hit, känns sorgligt att de faktiskt flyttar nu men att växterna får vara kvar här blir ett fint minne. Olivträdet landade i hallen mest som avställning men får stå kvar där om det klarar mörkret. Ha en trevlig onsdag hörrni!

Jag vs. feng shui

Vi har rensat här hemma i helgen, försökt att se lite klart på sakerna vi har. Har de en bestämd plats eller har de bara hamnat här? Jag blir förtjust i massor av saker som ofta får flytta in och nu känner jag att vi svämmar över, ja det är ju ett bekvämt i-landsproblem men känslan kvarstår. Det är ju nästan aldrig nya saker, utan mer prylar jag springer på som ska slängas, eller som jag hittar eller fyndar på nätauktion (gemensam hobby här hemma). Jag är en pryl-räddare, tyvärr. Men det finns ju faktiskt en lösning och inom kort tänkte jag lägga upp lite prylar på bloggen så får vi se om jag kan lyckas feng shuia bort den här samlarlooken jag tycker vi har skapat. Okej, allt detta plus lite renovering lyckades jag klämma in fram till söndag kl 16 då vi var bjudna till våra grannar på en liten utflyttningsfest. Med mig hem fick jag tre gigantiska pelargoner, ett olivträd och en jättefin stor växt som jag inte minns namnet på. Hej insiktslöshet och oförbättring.

Bingo! Ett modernt och ekologiskt hus

Om jag någonsin ger upp knarrande golv och gammal pärlspont är det för ett ekologiskt hus. Det finns mycket i vår renovering som vi inte styr över eftersom huset har ett byggår på 1911 och då vet vi ungefär hur fönster och lister ska se ut (ja hur nitisk en är med detta bestämmer en ju såklart själv. Vi går på den nitiska linjen) Med ett nybyggt hus går det att vara fri i tanken och den här familjen på Dalarö har verkligen fått till det med materialval, ljusinsläpp och med en skandinaviskt känsla. Älskar fönstren ända ner till golvet. Hur härligt ser det inte ut att kunna skjuta undan glasdörrarna en varm sommardag och vara lika mycket inne som ute. Förra våren var jag och Mari och plåtade i det här hemmet och mer om huset kan du läsa i senaste tidningen Lantliv.