#influencermeetup2017

I går morse åkte jag för andra gången i mitt bloggliv till en inspirationsdag för influencers anordnat av Trendenser och Frida Ramstedthotell Clarion Post i Göteborg. Mari och jag möttes upp på tåget ner. Vi hade bokat rum på Eggers, där vi ju sov för bara några veckor sedan, men vi hann inte med något kärt återseende direkt utan fick rusa med packningen till föredragen som drog igång samtidigt som vi rullade in i stan. Förutom grymma föreläsare (bla Sofi Fahrman) som utbildade och delade med sig av erfarenheter fanns det utrymme att träffa kära vänner och nya vänner och såna som en kanske varit lite nyfiken på. Så fint att då äntligen få träffa Babes in Boyland! Och förstås fina Krickelin, DoredorisKatrin Bååth, Mia Anderberg, Permalin, Johanna Bradford, Nanna Van Berlekom, Hanna Wendelbo, Drömma och egentligen alla som var där och bidrog till den bra stämningen! När själva sittningen var klar fanns det ungefär noll tid för oss att checka in så jag och Mari smög iväg för att åtminstone byta tröja. Och under spotlightshimlen på toaletten träffade vi Drömma-Lotta som också kände för en quickfix. Groupie på det och sen ut i mingelhavet. Lite senare hamnade vi tillslut på Eggers och där satt ett helt gäng som vi avrundade kvällen med. Så himla bra att kunna bolla tankar och idéer med vänner och kollegor. Superfint faktiskt. Och superfint och proffsigt anordnat Frida! Fler bilder hittar du under taggen #influencermeetup2017

Besök hos kossorna

Aktiviteterna har avlöst varandra under våra lediga dagar på sportlovet och idag har vi skönt nog bara pustat ut och fixat med småsaker. Vi lever nog fortfarande på gårdagens besök hos en köttbonde här strax utanför Strängnäs och det blev också veckans höjdaraktivitet trots kylan. Ja, ska vi nu nödvändigtvis äta kött är det väl inte fel att besöka en köttbonde som förklarar hela processen från början till slut, och alla inklusive barnen var helt med på det. Vägen dit var sådär typisk sörmländsk med alléer som avlöste varandra och putsade små ljusgula hus på båda sidor. Å vad jag gillar den bilden av Sörmland, känner mig starkt förknippad med det på nåt vis. Kanske för att vägen till vår sommarstuga vi hade när jag var liten såg ut precis så. Hm, det har jag aldrig tänkt på men så är det ju förstås. På plats var det Bosse som hjälpte oss att svara på svåra frågor som tex vilken hans favoritkossa är och han hade proffsiga svar på alla funderingar. Nästan direkt när vi kom fick vi se en kossa med sin endast 1 timma gamla kalv och när vi var på väg mot bilarna för hemfärd såg vi kalven försöka resa sig och stå för första gången. Makalöst. Vilken upplevelse. Slänger med den rätt kassa bilden där kalven halvt står upp bara för att den drabbar mig så. Det är svårt att blunda för verkligheten, det är ju faktiskt dessa vackra varelser vi äter. Toppen tycker jag som köttätare att kunna köpa kött direkt från en bonde som dessutom bjuder in sina kunder för att visa sin gård och sin arbetsplats. Tack Lindholms Gård för besöket!

Sportlov och en olja

Jag är så glad över min för mig dyrbara konst jag dealat till mig. Den kostade en räkmacka och bytet gjordes med min kära kollega Mari. För ett tag sen var jag och Mari i en affär där jag såg en kroki som jag blev förtjust i. Stopp stopp sa Mari, såna där har jag hemma sen konstskoletiden och som du kan få. Som en oklar bonus fick jag en jättefin olja som jag gillar massor. Nu har vi sportlov, åker skridskor, spelar UNO och kollar vart oljan ska få sitta. Den ska få en ram såklart, men snart ska den få pryda en vägg här hemma. Vilken det blir får vi se.

På besök i ett blivande drömhus

Å vilken härlig start på sportlovet vi fått. Våra bästa vänner har äntligen fått nycklarna till sitt hus i Östergötland och det är inte vilket hus som helst, en gammal skola från sent 1800-tal som visserligen renoverats ala 90-tal, men som stått tom i flera år och nu väntar på en massa kärlek, färg och liv. Vad spännande det var att få komma på besök i ett så här tidigt stadie och få spåna möjligheter. Och njuta av alla fina originaldetaljer som tack och lov finns kvar. Nu har de bara hunnit bo där några veckor och inte fått dit sina möbler, så det var till att leva spartanskt och njuta av feng shui-stämningen. Lillkissen fick också följa med och det gick så himla bra, han är verkligen en cool katt som verkar finna sig i det mesta. Huset ligger mitt i en ekopark och bokskogen runt omkring var fantastiska. Trots det tråkiga vädret lyckades vi knata runt nästan en hel mil. Och det är ju precis så sportigt lovet ska vara. Nu jobbar vi i två dagar sen tar vi långhelg och sportar vidare.

Snövit och de sju smutsfläckarna

Nu så här i efterhand är vi sjukt nöjda över vårt loppisfynd, men då när vi stod där häromdagen kändes 20 kr mycket för en smutsig och fläckig snövitklänning. Men okej, en tjuga och så får vi se vad fläckborttagningsmedlet kan skryta med. Så kom jag på att jag precis läst på en flaska linoljesåpa att det funkar fint till fläckborttagning. Ja, och som hårschampo och en massa annat också. Alla fläckar och smuts gick bort och klänningen blev som ny. Har hört vad gäller fläckar att fett löser fett, osv. Hängde upp klänningen i Doris rum som en liten överraskning tills hon kom hem och den åkte på direkt. Väggarna på Doris rum är nog de finaste i hela huset, ljust ljust turkosa och bakom anar en mörkare färg. Tyvärr fick vi bryta bort en planka nyligen för att dra kablar, men eftersom hela rummet är lite Pippi Långstrump så märks det nog inte så mycket. Och angående linoljesåpa, helt naturligt och går bla att köpa här. Det var kanske inte bättre förr, men allt var mer naturligt, inga konserveringsmedel eller miljöfarliga ämnen. Och det känns ju himla bra.

Bokplåtning dag 2

IMG_2957Jag vet inte vad som var vackrast, gårdagens solnedgång eller morgonens soluppgång på Hönö. Båda bjöd på så mycket stämning. Dessutom var de båda helt stilla och inte alls sådär blåsiga som det annars varit när vi besökt öarna härikring. Vattnet låg bara och krusade sig och det kändes nästan somrigt. Fast det var ju vintermood vi skulle ha dessa två dagars bokplåtning, bara att börja tänka frusna tår och frost på bilrutan. Nu ska det bli skönt att komma hem och landa i bildmaterialet, Mari har satt ihop en första skiss från vår höstplåtning och allt känns otroligt bra. Nu är vi på tåget hem och jag ser redan fram emot att få komma tillbaks och plåta vårkapitlet på Lilling Cottage inom kort.

Ett vinterkapitel

Idag var det alltså dags för mig och Mari att bege oss ut mot Hönö och alla goa gubbar. Både jag och Mari har längtat efter att få fortsätta med bokprojektet vi gör för Lilling Cottage och vi var så pepp att vi firade med en räkmacka efter att vi mötts upp på stationen i Göteborg igår. Vi bodde på Hotell Eggers, löjligt nära centralen och perfekt för två tröttisar som vi var söndag kväll. Hönö och Lilling känns välkänt och hemma vid det här laget. Men så beror det väl på allt det familjära som Lilling-familjen står för, att komma hit till butiken och restaurangen är verkligen hemtrevligt och om en tjuvlyssnar på kunderna som går runt här så verkar de tycka detsamma. Idag har vi plåtat för vinterkapitlet och imorgon fortsätter kampen mot det soliga och våriga vädret. Hallå, varför gör vi i den här branschen aldrig vinter på vintern och sommar på sommar? Jo, för det vore såklart alldeles för enkelt och självklart. Nu ska jag och Mari och vår stora härliga Lilling-familj (som vi i smyg önskar bli adopterade av) äta middag. Go kväll!

Så självklart och ändå inte

En söndag som flera andra passerar förbi. En påfrestande jobbvecka med tågstrul och svordomar över galningar som hotar om att bomba tåg får en annan innebörd när en nyhet om en bekants bortgång nådde mig i lördags. Så himla himla ledsamt och alla tankar till familjen. Nu är jag bara tacksam över att jag efter mycket om och men faktiskt kom hem tilll slut. Och jag har säkert tjatat om det här förut, men min son sa till mig när min farmor dog, att vi kanske ses igen, i vårt bästa minne. Och hur han än menade där och då, 7 år gammal, så har jag bestämt mig för att det är så jag vill tro att det kommer bli efter allt det här. Vill gärna dela med mig av den tanken. Nu är jag på väg till Göteborg för att möte upp Mari, imorgon ska vi äntligen få jobba med Lilling-boken igen. Utanför tågfönstret håller solen på att gå ner och livet pågår i stort och smått, på vissa platser verkar världen rasa samman och på andra visar sig moder jord från sin bästa sida. Det här med att leva. Så självklart och ändå inte.

Tips för dockhuskänsla

I söndags kammade jag hem ett bord och en lampa på en nätauktion. Totalt 210 kr, hurra för det priset! Väl hemma inser jag att det här med stor lampa gör jättemycket för ett rum, det blir ju rena dockhuskänslan. Visst ser det gulligt och pyttigt ut?! Så, vill du skapa dockskåpskänsla är det STORA möbler du ska satsa på.

Katten i tratten har varit hos veterinären och är som vanligt där jag är. Barnen tycker han är såååå gullig och att han ser ut som en balettdansös i sin skärm. Ja, jo, med lite fantasi ser han nog faktiskt ut som en dansös.

Imorgon drar jag till Göteborg igen och ska plåta jul för tidningen Lantliv. Hoppas hinna ta lite bilder runtomkring plåtningen.

Behind the scenes – Bobo

I tisdags var jag och Johanna hemma hos Bobo Wallmansson och plåtade för ett hemma hos reportage. Huset i Borås funkar både som hem och arbetsplats, här bor Bobo med sin fru och rätt nykläckta bäbis. När det är dags att sticka till jobbet öppnar Bobo dubbeldörrarna från vardagsrummet och kliver in i sin ateljé. Tavlorna är stora, färgstarka och oftast med apor.

När jag går på museum brukar jag alltid köra med lurar eller guidad visning, helt plötsligt får det jag ser ett sammanhang som jag kan känna och tänka kring, verkligen ett tips om ni har tid. Därför var det intressant att höra tankarna kring ap-motiven och hur det kom sig att det blivit så många apor. Bobo berättar att människan och chimpansen i stort sett har samma genuppsättning (i de viktigaste områdena av DNA-kedjan är 99,5 procent identiskt lika). Trots detta lever vi på helt olika sätt, medan apan lever i symbios med naturen lever vi av den. Och att se en apa i uniform känns helt fel, eller gör det verkligen det?

Här kommer några bilder från dagen hos Bobo med familj.