När barnen får baka

När jag var mammaledig levde jag på kladdkaka, båda ledigheterna. Så att baka en kladdkaka sitter i ryggmärgen numera, på gott och ont. Och kaka är en sån lagom grej för de numera stora barnen att klara av och utföra själva. Det blir lika kladdigt i köket som kakan heter och det har jag faktiskt inga problem med, det är ju trots allt bara att städa efteråt tillsammans och hur ska de kunna lära sig om de inte får testa!! Här är jag lite all in faktiskt och säger kör, så länge tid finns. Och det fanns det ju idag när det var klämdag och allt. Doris gick loss i köket med min farmors gamla förkläde och jag kunde stå i bakgrunden med kameran. När kakan var klar garnerade vi med syrenblommor och florsocker och lyckades locka över både grannar och barnens kompisar på kladdkakefest. Delar receptet, som kanske inte är något unikt, men väldigt framtestat för att bli sådär perfekt kladdig.

 

Smält 100 g smör i en kastrull, låt svalna lite, häll i 3 dl socker, 1,5 dl mjöl, 3 msk kakao. Rör ihop och se till att smeten inte är varm alls, tillsätt 2 ägg. Häll rapsolja i en form och i med smeten. Strö över lite flingsalt och grädda i varmluftsugn i mitten (eller strax under) på 175 grader i 25 minuter.

 

Jag har blandat i allt från polkagrisar, marshmallows och chili i smeten, här är det bara fantasin som begränsar. Polkagrisar var tyvärr ingen hit, men får ni till nåt gott så tipsa gärna. Smaklig spis!

Hatkärlek till en trädgård

Förra veckan klagade jag en del på det här med att ha trädgård, vår var för stor, tog för mycket tid, gav dåligt samvete och jag neggade rätt hårt inför en oförstående familj som såg skönhet bakom kaos. Ikväll, efter en hel dag i trädgården känns det lite tvärtom. Vi har grävt ur en stor rabatt som vi tänker stenlägga och äntligen har vi hunnit med att rensa där det behövts. Nu odlar jag även tomater, kirskål verkar vara en gammal odling.. hm. Och när det jättestora äppelträd bakom skjulet blommar för fullt är det ju svårt att inte gilla sin egen lilla oas. Jo det kräver jobb, men jag är övertygad om att det är medicin det här med att gräva så svetten lackar. Barnen har plockat maskrosor och hon som är 6 år och 364 dagar idag gjorde en gul baotabukett. Imorgon startar vårt födelsedagsfirande och vi åker och träffar våra vänner där hälften av oss fyller i maj. Hoppas ni haft en fin Kristi Himmelsfärds-dag!

Maj, we can do it!

Dags att ta ett djupt andetag, för nu är det maj igen och den månaden är precis som vanligt. Hur kan en månad vara så innehållsrik? Svårt att klippa gräset i januari förstås, men mycket av det som pågår nu skulle vi väl gemensamt kunna ta ett beslut om att sprida ut lite bättre, okej? Är upp över öronen med jobb (kul) så många av mina favoritmänniskor fyller år i maj (kul) och så ska det avslutas både här och där. Gissar att ni känner igen er, maj verkar bete sig så här för flera av oss. Idag har jag fokuserat på vårt körsbärsträd som står i full blom. Härligt att bara vara i trädgården och se trädet svaja, en katt som hoppar efter humlor i ett hav av kirskål som så småningom ska utrotas. Vi skriver ner varje år när det blommar för fullt och i år är det senare än någonsin. Skönt tycker jag som inte har hängt med riktigt.

För några veckor sedan var våra kompisar över på middag och vi firade årets första varma dag genom att äta middag i trädgården och sen sitta och kukelura på vår veranda. Efter några glas vin gjorde vi upp att bordet vi satt runt skulle passa utmärkt i deras kök, så nu när det har flyttat har jag ställt ut ett gammalt favvobord på verandan igen. Ett gammalt slagbord vi fyndade på myrorna alldeles för billigt för väldigt länge sedan. Nu har jag också bestämt att vi ska släppa taget om våra kopior av Lilla Åland-stolar, tre stycken. De behöver målas om, men finns det intresse för fler bilder tänkte jag lägga upp här så snart jag hinner. De är fasligt lika och jag ser knappt någon skillnad faktiskt.

Imorgon ska jag på möte i Stockholm och sen iväg och fira en fin 35-åring i Örebro. Ha en skön helg!!

Sista tidens renoveringar

Efter påsk drog vi igång en massa renoveringar hemma så det blev lite tyst här. Och även om det varit kaosigt och vi fått jobba under tidspress hela påsklovet så har det varit kul. Vårt allra mörkaste rum är numera rummet vi besöker om vi behöver ljusterapi. Det har inte varit så mycket byggnadsvård inblandat här, men vi har använt 6 mm gipsskiva för att den ska följa plankväggarna under och inte få ett alldeles för stramt uttryck. Vår älskade tapet fick nu (äntligen) gå i graven. Ja, jag älskar den men det var skönt att ta ner den för nu vill vi har ett ljust rum. Jag sparade en stor bit som jag kanske kan använda som bakgrund tänkte jag. Och det är ju en tapet, inte en bit originallist. Vi har även fixat med fönsterbänklist och målat in fönsterfoder, så skönt med ett helt färdigt fönster! Och påskliljorna i trädgården verkade inte alls trivas ute i snön så de fick följa med in. Nu börjar det angenäma arbetet med att sätta ihop det nya rummet, för det känns som att det blev ett helt nytt faktisk. Jag har drivit en kampanj om att få ett stort fyrkantigt bord mitt i rummet, och tja, det verkar som att vi i familjen är på samma linje nu. Och en stor fyrkantiga matta under. Någon som har en liggandes i källaren?

Strax åker vi över sundet jag och Mari, vi ska jobba hemma hos underbara Norrmans, ser så fram emot att få se deras husdrömmar-hus och kanske kanske att få traska runt på deras innegård med en magnolia i full blom. Det återstår att se.

Påsk i köket

  Sådärja. Nu är köket påskpimpat och städat, bara att sätta igång påskens stora baluns och minnas att det en gång var så här ordentligt. När jag köpte miljömärkta blommor förra fredagen köpte jag även blåbärsris som jag tänkte skulle blomma tills idag så att jag kunde få skira små blå blommor i min påskkrans. Men icke, inte än. Skir är den iallafall, det gillar jag. Nu har jag nästan målat klart hela köket, och jag har försökt återge färgen på luckor/foder/lister så gott det går här. Det är så mycket ljus som kommer in i vårt kök och det sticker iväg i färgerna så jag brukar dra ut en hel del mättnad ur mina köksbilder, så mycket att färgen upplevs grå ibland. Men det är den inte, det är en linoljeblandning från Ottossons Färgmakeri, färgen heter vetegrå och vi har blandat 50%vetegrå 50% vit titan-zink. Och eftersom vi inte orkade experimentera mer med köksfärger (vi höll säkert på i 6 månader och velade kring färg) har vi kört den färgen på det mesta utom väggarna och taket. Det här har hela tiden varit min inspiration för köksrenoveringen, det har absolut inte varit copy paste, men så här i efterhand landade vi ju rätt mycket spot on på färgen. Jag tog faktiskt upp och kikade på köket från Devol Kitchen igår och kom på att jag borde måla dörren ut till verandan också. Efter påsk, men innan nästa påsk, det borde väl vara rimligt! Nu ska jag städa vidare och starta vårt påsklov som börjar här om några timmar. Glad påsk på er!!

Giftfria blommor

Imorse var jag och rekade för ett jätteskojigt jobb i vår grannstad Eskilstuna. Det är återbruksgallerian Retuna som vill ha bilder till deras marknadsföring. Gallerian tar sig an prylar folk inte vill ha, lagar eller gör om sakerna till bra skick och säljer dem i de olika butikerna. Här finns allt från cyklar till kläder och efter mitt möte stannade jag kvar en stund och kollade runt. Det blev snabbt ett fynd, en korg som en hänger på väggen för 30 kronor. Sen landade jag i gallerians blomsteraffär där de säljer MPS-märkta blommor. Det jag hittills läst om MPS är att ”växten är ekologiskt odlad och att odlaren tar socialt ansvar för de som arbetar”. Jag blir naturligtvis nyfiken på att veta mer om märkningen och certifieringen, vet någon? Med mig hem följde en finfin bukett (det är ju ändå fredag) för samma summa som de stora blomsterkedjorna tar för samma blomsterarrangemang. Känns ju toppen att starta helgen helt giftfritt! Trevlig helg

Våren – de långa skuggornas tid

Och rosiga kindernas tid. Och studsmattepremiärernas tid. Krokusarnas tid och glassarnas tid. Och vi tar oss tid för en kaffe på trappen. Och hur många gånger har vi inte sagt till varandra i helgen – Tänk, att nu ligger det bästa framför oss.

 

Frön från några sparade vallmokapslar ska få förkultiveras. Har någon gjort detta? Tipsa gärna! Tack

Hemmakontoret

Eftersom vi har gjort om ett rum hemma till snickarverkstad så är jag förvisad till det här lilla glömda hörnet mellan 9-17. Well, här kan en se det på två sätt. Litet och mysigt eller bara en massa saker på liten yta. Väggen mot den blivande glasverandan är så himla ful så den har jag täckt med en massa tyg som blev över från bröllopet i höstas. Och alla små lådor, räddningen för att ens kunna hitta det en letar efter. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag längtar till något större. Men precis just nu längtar jag mest efter sol, jag ska nämligen iväg och plåta en grej utomhus strax och regnet öser ner. Och efter det ska vi fest utomhus. Jojo, det går bra nu!!

Stolrenovering

Jobb och vab verkar inte funka så bra, men att fixa med saker en tänkt göra i hundra år men aldrig tagit tag i: perfekt en vabbig dag! Nu ska banne mig de fyndade böjträstolarna med trasig sits få sig en ordentlig dyna som inte går att sitta sönder med små vassa barnknän. Och så åkte dominot fram, ingen spelar egentligen med brickorna utan de är uteslutande för att bygga med. Hus, gubbar och idag blev det ett namn. Det finaste namnet jag vet till och med, Eje. Hej från en solig tröttstuga!

Det svåraste uppdraget

Det svåraste av alla tänkbara uppdrag jag haft genom åren är definitivt föräldraskapet. I backspegeln känns det andra enkelt. Men med föräldraskapet är det som att en aldrig blir varm i kläderna, dina arbetsuppgifter är föränderliga och det du lärde dig utantill i höstas kanske är kunskaper du aldrig mer kommer behöva. Tänk om din arbetsplats funkade på samma sätt. Eller en nära vänskap. Att vara förälder är som att vara en ängslig tonåring igen och inte veta om du gör rätt eller duger till. Ork, tålamod och kärlek i obegränsad mängd är vardag. Men ibland funkar inte alla bitar och det kan lätt kännas uppgivet. Jag längtar efter ljuset, framtiden och att få lägga saker bakom mig. Att förstå mina barn och kunna finnas där i de situationer de behöver. Nu känns det som att ett Amen skulle kunna få avsluta det här, men egentligen vill jag bara skänka en stor peppande mamma-kram till alla föräldrar. Det långt ifrån enkelt alla dagar i veckan. Sno åt dig bra energi där du kan, var öppen med hur du mår och känner. Fråga om hjälp. Ensam är sällan starkast. Var rädd om dig och kom ihåg att du inte är just det, ensam. Nu ska jag krama det sista ur familjen innan läggdags, imorgon är det upp i ottan och iväg till Gävle.