Stolrenovering

Jobb och vab verkar inte funka så bra, men att fixa med saker en tänkt göra i hundra år men aldrig tagit tag i: perfekt en vabbig dag! Nu ska banne mig de fyndade böjträstolarna med trasig sits få sig en ordentlig dyna som inte går att sitta sönder med små vassa barnknän. Och så åkte dominot fram, ingen spelar egentligen med brickorna utan de är uteslutande för att bygga med. Hus, gubbar och idag blev det ett namn. Det finaste namnet jag vet till och med, Eje. Hej från en solig tröttstuga!

Kolla in gårdagens tidsresa!

Skönt att dagar inte kommer igen, alltså den typen av deppdagar som en kan ha ibland. Tack för pepp och smarta ord som ni varit bjuckiga med. Andra dagar, som den igår, kan gärna få vara återkommande en sisådär nån gång i veckan. Jag och Mari jobbade för Gård&Torp i ett hus utanför Gävle. Här har Brita bott men efter att hon gått bort har huset stått tomt. I över 30 år. Almanackan från 1985 satt kvar på väggen i köket, som en liten påminnelse om att Emma som föddes just det året, så småningom kommer att bo i huset. Och det är precis vad huset behöver, en Emma som varsamt vill renovera men bevara. Som ser det fina i hur det är precis just nu. Än så länge bor Emma och familjen inte i huset utan kan rusta i lugn takt. Men vart början man i ett sånt här projekt? Jag blir alldeles fascinerad och förundrad över vad kärlek till ett hus gör med en. Men så vet jag ju precis hur det är själv och hur jag känner för gamla hus. Det finns så mycket vördnad, omsorg och uppfinningrikedom lagrat här. Att använda gamla trådrullar som krokar, hur gulligt är inte det? Och ser ni den tjusiga tröskellisten, Maris kompis Anna som var med hade spanat in en liknande på Byggfabriken för den som är intresserad. Jorå, det är i detaljerna det sitter. Kika även in på Maris blogg för fler bilder från Britas hus och har du instagram så kika in hos Emma på @britashus, följ renoveringen och njut av bilder från förr. Trevlig helg hörrni!

 

Ps. Det här med mönstermatchningen i Britas hus. Heja heja när det inte känns ängsligt. Så vackert och sjukt inspirerande!

Det svåraste uppdraget

Det svåraste av alla tänkbara uppdrag jag haft genom åren är definitivt föräldraskapet. I backspegeln känns det andra enkelt. Men med föräldraskapet är det som att en aldrig blir varm i kläderna, dina arbetsuppgifter är föränderliga och det du lärde dig utantill i höstas kanske är kunskaper du aldrig mer kommer behöva. Tänk om din arbetsplats funkade på samma sätt. Eller en nära vänskap. Att vara förälder är som att vara en ängslig tonåring igen och inte veta om du gör rätt eller duger till. Ork, tålamod och kärlek i obegränsad mängd är vardag. Men ibland funkar inte alla bitar och det kan lätt kännas uppgivet. Jag längtar efter ljuset, framtiden och att få lägga saker bakom mig. Att förstå mina barn och kunna finnas där i de situationer de behöver. Nu känns det som att ett Amen skulle kunna få avsluta det här, men egentligen vill jag bara skänka en stor peppande mamma-kram till alla föräldrar. Det långt ifrån enkelt alla dagar i veckan. Sno åt dig bra energi där du kan, var öppen med hur du mår och känner. Fråga om hjälp. Ensam är sällan starkast. Var rädd om dig och kom ihåg att du inte är just det, ensam. Nu ska jag krama det sista ur familjen innan läggdags, imorgon är det upp i ottan och iväg till Gävle.

Olivträd och miljövänliga skor

Är larvigt nöjd över mina nya (och femte par) kavatskor av miljövänligt skinn. I dessa står jag stadigt och kängorna är som gjorda för mig. När jag är i hemtrakterna passar jag på att besöka Kavats outlet som ligger i Kumla, bara ett stenkast från barnens farmor. Det är inte alltid det finns ett par av rätt modell och som dessutom råkar finnas i rätt storlek på outleten (men ett tips är att förhandla lite. Säg inte att det var jag som sa det bara) Katten har varit helt vild här inomhus idag så jag tog med honom ut i snön en sväng. Tror det är ljuset, han vill ut. Det blev premiärklättring i en syrenbuske, gick sådär. Och så har alla grannens växter fått flytta hit, känns sorgligt att de faktiskt flyttar nu men att växterna får vara kvar här blir ett fint minne. Olivträdet landade i hallen mest som avställning men får stå kvar där om det klarar mörkret. Ha en trevlig onsdag hörrni!

Jag vs. feng shui

Vi har rensat här hemma i helgen, försökt att se lite klart på sakerna vi har. Har de en bestämd plats eller har de bara hamnat här? Jag blir förtjust i massor av saker som ofta får flytta in och nu känner jag att vi svämmar över, ja det är ju ett bekvämt i-landsproblem men känslan kvarstår. Det är ju nästan aldrig nya saker, utan mer prylar jag springer på som ska slängas, eller som jag hittar eller fyndar på nätauktion (gemensam hobby här hemma). Jag är en pryl-räddare, tyvärr. Men det finns ju faktiskt en lösning och inom kort tänkte jag lägga upp lite prylar på bloggen så får vi se om jag kan lyckas feng shuia bort den här samlarlooken jag tycker vi har skapat. Okej, allt detta plus lite renovering lyckades jag klämma in fram till söndag kl 16 då vi var bjudna till våra grannar på en liten utflyttningsfest. Med mig hem fick jag tre gigantiska pelargoner, ett olivträd och en jättefin stor växt som jag inte minns namnet på. Hej insiktslöshet och oförbättring.

Bingo! Ett modernt och ekologiskt hus

Om jag någonsin ger upp knarrande golv och gammal pärlspont är det för ett ekologiskt hus. Det finns mycket i vår renovering som vi inte styr över eftersom huset har ett byggår på 1911 och då vet vi ungefär hur fönster och lister ska se ut (ja hur nitisk en är med detta bestämmer en ju såklart själv. Vi går på den nitiska linjen) Med ett nybyggt hus går det att vara fri i tanken och den här familjen på Dalarö har verkligen fått till det med materialval, ljusinsläpp och med en skandinaviskt känsla. Älskar fönstren ända ner till golvet. Hur härligt ser det inte ut att kunna skjuta undan glasdörrarna en varm sommardag och vara lika mycket inne som ute. Förra våren var jag och Mari och plåtade i det här hemmet och mer om huset kan du läsa i senaste tidningen Lantliv.

Jobb i ett missionshus

-Du kommer känna dig som hemma här, sa Mari idag. Ja, det gamla missionshuset på Dalarö liknade vårt hus en del, det var bara lite mer spännande och med mer originaldetaljer bevarade, större rum, högre i tak och vackrare fasad. Men annars, typ som hemma hos oss. Jag kände igen mig i den slitna turkosa pärlsponten de hade i köket, den vi har som jag berättade om här. Den är baske mig det vackraste jag sett i väggväg, och det svider lite när jag tänker på att familjen snart kommer skrapa och måla om. Men så vet jag också precis hur det känns att bo ofärdigt. Hos mig finns en längtan om att bara få det lite ordentligt, även om pippilångstrump-känslan är härlig den med. Snart kommer familjen i missionshuset att renovera och jag är så glad att jag fick följa med och dokumentera huset här och nu, för WOW vilket hus, det kommer bli helt fantastiskt! Jag passar på att önska all lycka till med renoveringen!

Sportlov och en olja

Jag är så glad över min för mig dyrbara konst jag dealat till mig. Den kostade en räkmacka och bytet gjordes med min kära kollega Mari. För ett tag sen var jag och Mari i en affär där jag såg en kroki som jag blev förtjust i. Stopp stopp sa Mari, såna där har jag hemma sen konstskoletiden och som du kan få. Som en oklar bonus fick jag en jättefin olja som jag gillar massor. Nu har vi sportlov, åker skridskor, spelar UNO och kollar vart oljan ska få sitta. Den ska få en ram såklart, men snart ska den få pryda en vägg här hemma. Vilken det blir får vi se.

På besök i ett blivande drömhus

Å vilken härlig start på sportlovet vi fått. Våra bästa vänner har äntligen fått nycklarna till sitt hus i Östergötland och det är inte vilket hus som helst, en gammal skola från sent 1800-tal som visserligen renoverats ala 90-tal, men som stått tom i flera år och nu väntar på en massa kärlek, färg och liv. Vad spännande det var att få komma på besök i ett så här tidigt stadie och få spåna möjligheter. Och njuta av alla fina originaldetaljer som tack och lov finns kvar. Nu har de bara hunnit bo där några veckor och inte fått dit sina möbler, så det var till att leva spartanskt och njuta av feng shui-stämningen. Lillkissen fick också följa med och det gick så himla bra, han är verkligen en cool katt som verkar finna sig i det mesta. Huset ligger mitt i en ekopark och bokskogen runt omkring var fantastiska. Trots det tråkiga vädret lyckades vi knata runt nästan en hel mil. Och det är ju precis så sportigt lovet ska vara. Nu jobbar vi i två dagar sen tar vi långhelg och sportar vidare.

Tips för dockhuskänsla

I söndags kammade jag hem ett bord och en lampa på en nätauktion. Totalt 210 kr, hurra för det priset! Väl hemma inser jag att det här med stor lampa gör jättemycket för ett rum, det blir ju rena dockhuskänslan. Visst ser det gulligt och pyttigt ut?! Så, vill du skapa dockskåpskänsla är det STORA möbler du ska satsa på.

Katten i tratten har varit hos veterinären och är som vanligt där jag är. Barnen tycker han är såååå gullig och att han ser ut som en balettdansös i sin skärm. Ja, jo, med lite fantasi ser han nog faktiskt ut som en dansös.

Imorgon drar jag till Göteborg igen och ska plåta jul för tidningen Lantliv. Hoppas hinna ta lite bilder runtomkring plåtningen.