När barnen får baka

När jag var mammaledig levde jag på kladdkaka, båda ledigheterna. Så att baka en kladdkaka sitter i ryggmärgen numera, på gott och ont. Och kaka är en sån lagom grej för de numera stora barnen att klara av och utföra själva. Det blir lika kladdigt i köket som kakan heter och det har jag faktiskt inga problem med, det är ju trots allt bara att städa efteråt tillsammans och hur ska de kunna lära sig om de inte får testa!! Här är jag lite all in faktiskt och säger kör, så länge tid finns. Och det fanns det ju idag när det var klämdag och allt. Doris gick loss i köket med min farmors gamla förkläde och jag kunde stå i bakgrunden med kameran. När kakan var klar garnerade vi med syrenblommor och florsocker och lyckades locka över både grannar och barnens kompisar på kladdkakefest. Delar receptet, som kanske inte är något unikt, men väldigt framtestat för att bli sådär perfekt kladdig.

 

Smält 100 g smör i en kastrull, låt svalna lite, häll i 3 dl socker, 1,5 dl mjöl, 3 msk kakao. Rör ihop och se till att smeten inte är varm alls, tillsätt 2 ägg. Häll rapsolja i en form och i med smeten. Strö över lite flingsalt och grädda i varmluftsugn i mitten (eller strax under) på 175 grader i 25 minuter.

 

Jag har blandat i allt från polkagrisar, marshmallows och chili i smeten, här är det bara fantasin som begränsar. Polkagrisar var tyvärr ingen hit, men får ni till nåt gott så tipsa gärna. Smaklig spis!

Bingo! Ett modernt och ekologiskt hus

Om jag någonsin ger upp knarrande golv och gammal pärlspont är det för ett ekologiskt hus. Det finns mycket i vår renovering som vi inte styr över eftersom huset har ett byggår på 1911 och då vet vi ungefär hur fönster och lister ska se ut (ja hur nitisk en är med detta bestämmer en ju såklart själv. Vi går på den nitiska linjen) Med ett nybyggt hus går det att vara fri i tanken och den här familjen på Dalarö har verkligen fått till det med materialval, ljusinsläpp och med en skandinaviskt känsla. Älskar fönstren ända ner till golvet. Hur härligt ser det inte ut att kunna skjuta undan glasdörrarna en varm sommardag och vara lika mycket inne som ute. Förra våren var jag och Mari och plåtade i det här hemmet och mer om huset kan du läsa i senaste tidningen Lantliv.

Jobb i ett missionshus

-Du kommer känna dig som hemma här, sa Mari idag. Ja, det gamla missionshuset på Dalarö liknade vårt hus en del, det var bara lite mer spännande och med mer originaldetaljer bevarade, större rum, högre i tak och vackrare fasad. Men annars, typ som hemma hos oss. Jag kände igen mig i den slitna turkosa pärlsponten de hade i köket, den vi har som jag berättade om här. Den är baske mig det vackraste jag sett i väggväg, och det svider lite när jag tänker på att familjen snart kommer skrapa och måla om. Men så vet jag också precis hur det känns att bo ofärdigt. Hos mig finns en längtan om att bara få det lite ordentligt, även om pippilångstrump-känslan är härlig den med. Snart kommer familjen i missionshuset att renovera och jag är så glad att jag fick följa med och dokumentera huset här och nu, för WOW vilket hus, det kommer bli helt fantastiskt! Jag passar på att önska all lycka till med renoveringen!

Snövit och de sju smutsfläckarna

Nu så här i efterhand är vi sjukt nöjda över vårt loppisfynd, men då när vi stod där häromdagen kändes 20 kr mycket för en smutsig och fläckig snövitklänning. Men okej, en tjuga och så får vi se vad fläckborttagningsmedlet kan skryta med. Så kom jag på att jag precis läst på en flaska linoljesåpa att det funkar fint till fläckborttagning. Ja, och som hårschampo och en massa annat också. Alla fläckar och smuts gick bort och klänningen blev som ny. Har hört vad gäller fläckar att fett löser fett, osv. Hängde upp klänningen i Doris rum som en liten överraskning tills hon kom hem och den åkte på direkt. Väggarna på Doris rum är nog de finaste i hela huset, ljust ljust turkosa och bakom anar en mörkare färg. Tyvärr fick vi bryta bort en planka nyligen för att dra kablar, men eftersom hela rummet är lite Pippi Långstrump så märks det nog inte så mycket. Och angående linoljesåpa, helt naturligt och går bla att köpa här. Det var kanske inte bättre förr, men allt var mer naturligt, inga konserveringsmedel eller miljöfarliga ämnen. Och det känns ju himla bra.

Sjukt stökigt bakom kameran

Tidiga mornar är inte min grej. Har sällan kryp i kroppen lördag morgon utan fångar gärna början av dagen precis där jag är och snarkar vidare. Perfekt tid att blunda men vara vaken, tänka långa tankar tills kroppen är redo för att läsa lite artiklar, blogginlägg och få en koll på världsläget. Trots denna sjusovar-stil brukar jag inte vara sist uppe. Faktiskt skönt att inte vara värst. Så, idag ringde klockan 04.45 och det var dags att kliva upp. Tur att jag ska få träffa Johanna för första gången 2017 och att vi ska jobba med ett väldigt spännande hemmahos-reportage. Det ger sol i tanken denna becksvarta morgon.  Tågtiden ner ger tid för att jobba undan och skicka mail. Perfekt. Bjuder på lite behind the scenes från en plåtning för ICA som jag jobbar med. Stökigt, som det ju är när en kockar. Resultatet skymtar på telefonen och receptet ska jag bjuda på inom kort. Det är en chokladmousse som var överraskande god. Och nyttig. Hur hänger sånt där ihop egentligen? Muggarna har min kompis Catrin gjort, samma tjej som jag plåtade för en bok och visade i förra inlägget. Gillar dom skarpt och det känns som att de är specialdesignade för vårt kök. Ha det fint och njut lite extra av att få säga tack och hej till januari idag

Hemma hos Karin

img_908 För någon vecka sedan var jag hemma hos Karin som driver Torshällas finaste butik och fick mig en inspirationsdos som hette duga. Kika här om du letar sistaminuten-klappar! Men, anledningen till att jag var där var ju för att reka inför ett jobb. Tänkte bjuda på några juliga skissbilder bara för att Karin har det så himla fint, det riktiga reportaget får du se i en tidning nästa jul. Som om inte nedräkningen till julafton känns länge nog… Sorry, håll till godo med dessa så länge.

Jullunch hos PotteryJo

Igår var vi några stycken som var bjudna hem till Johanna på jullunch. Johanna driver PotteryJo och självklart var lunchen serverad på deras fina porslin. Familjen har nyligen tokrenoverat huset och jag har varit så nyfiken på att få se ombyggnationen i verkligheten. Jag har ju förstått via bilder att det är smått fantastiskt, men jösses, vilken inspirationsbomb! Medans vi gick husesyn och drack välkomstdrink på bubbel och glögg (kanske julens bästa idé) drogs det ner en tall i trädgården. Det blev liksom ett spektakel i sig att det satt någon 8 meter upp i en tall och svajade under lunchen, men till efterrätten (en pepparkakscheesecake) verkade de vara klara för dagen. Men huset då, Johanna har fått ihop inredningen så att den både känns klassisk och modern, hemtrevlig och cool både i färgval och möbler. Himla mysigt var det också att få träffa Jill igen. Jill har faktiskt varit med under ronoveringsprocessen och bollat färgval i rummen, så matchande kombo Johanna och Jill är då de båda är FÄRG! Förutom ett kramkalas med Jill fick jag också lära känna Mia från Trespr och Maria från Mercado agentur, så himla trevliga personer. Kul att få prata av sig om bransch och inredning några timmar innan fredagsmyset hemma drog igång. Tusen tack Johanna för urgod middag med trevliga gäster!

Hemma hos Helena

Det var ett tag sen jag la ut hemmahos-reportage bilder, det ska naturligtvis kompenseras. Jag och Mari var och hälsade på hemma hos Helena i hennes lilla, men ack så tjusiga, etta i Göteborg för ett år sen. Efter det har Helena hunnit måla sina blåa väggar svarta, sälja lägenheten, blivit en hemnet-snackis och toppat det med en flytt till Stockholm. Vi andra som inte har samma höga tempo kan roa oss med att läsa om när dessa kreativa energiknippen sprider inredningsglädje, förslagsvis i senaste Residence.

 

Stylist Mari Strenghielm
Photo Lina Östling
Client Residence Magazine

Nya tapeter på G

Trötta, varma och så himla glada. Igår jobbade jag och Jill med några fler bilder till Sandbergs tapeter, jobbet plåtades egentligen i våras och kommer släppas inom kort, men nu behövdes det fler bilder och såklart är det något vi gör med glädje. Den här typen av jobb tycker jag är själva grädden på moset av att få vara fotograf. Den noggranna planeringen, alla sköter sitt och vet precis vad de ska göra, mängder med kaffe och lunch på stående fot. Allt kan hända och händer, problem som ska lösas och en skön high five efter det. Det var saker överallt och plötsligt, i väntan på att budet skulle komma och hämta det stora skåpet (4 trappor med för liten hiss) hann jag med att fånga Jill med kaktusen i högsta hugg. Ser fram emot att få visa tapeterna inom kort!! Trevlig helg hörrni

Dags att köpa hus

Den som har koll på min instagram minns kanske att jag la ut några bilder under sommaren från våra vänners hem som vi höll på att plåta inför deras försäljning av huset. Oavsett, en uppdatering på det kommer här, dessutom med bilder från ett av Strängnäs vackraste hus och länk till mäklarsidan med mer info här. För förutom att vi tycker att det ska bli alldeles alldeles fruktansvärt att våra fina vänner flyttar, speciellt vår son som kommer sakna sin bästis något kopiöst, tycker vi såklart också att det andra, framtiden under mandelträden i Spanien, kommer bli otroligt spännande att få följa. När jag och Mari var och jobbade runt Palma i våras lyckades vi sammanstråla i vännernas hus och efter en titt på gården förstår vem som helst att livet där bara kan bli fem mandlar av fem möjliga. Ett litet tjuvkik från Spanien-huset finns här. Men nu väntar en försäljning och vi undrar spänt vilka som blir våra nya grannar. Söndag den 28:e augusti är det visning, utflykta till vår fina lilla stad, knappt en timma från Stockholm. Och nej, det här är inget sponsrat inlägg, det här huset måste ses och Strängnäs är the shit. Så är det med det. Läskas lite av allt fint nu, så ses vi nästa söndag. Hepp!