Jag vs. feng shui

Vi har rensat här hemma i helgen, försökt att se lite klart på sakerna vi har. Har de en bestämd plats eller har de bara hamnat här? Jag blir förtjust i massor av saker som ofta får flytta in och nu känner jag att vi svämmar över, ja det är ju ett bekvämt i-landsproblem men känslan kvarstår. Det är ju nästan aldrig nya saker, utan mer prylar jag springer på som ska slängas, eller som jag hittar eller fyndar på nätauktion (gemensam hobby här hemma). Jag är en pryl-räddare, tyvärr. Men det finns ju faktiskt en lösning och inom kort tänkte jag lägga upp lite prylar på bloggen så får vi se om jag kan lyckas feng shuia bort den här samlarlooken jag tycker vi har skapat. Okej, allt detta plus lite renovering lyckades jag klämma in fram till söndag kl 16 då vi var bjudna till våra grannar på en liten utflyttningsfest. Med mig hem fick jag tre gigantiska pelargoner, ett olivträd och en jättefin stor växt som jag inte minns namnet på. Hej insiktslöshet och oförbättring.

#influencermeetup2017

I går morse åkte jag för andra gången i mitt bloggliv till en inspirationsdag för influencers anordnat av Trendenser och Frida Ramstedthotell Clarion Post i Göteborg. Mari och jag möttes upp på tåget ner. Vi hade bokat rum på Eggers, där vi ju sov för bara några veckor sedan, men vi hann inte med något kärt återseende direkt utan fick rusa med packningen till föredragen som drog igång samtidigt som vi rullade in i stan. Förutom grymma föreläsare (bla Sofi Fahrman) som utbildade och delade med sig av erfarenheter fanns det utrymme att träffa kära vänner och nya vänner och såna som en kanske varit lite nyfiken på. Så fint att då äntligen få träffa Babes in Boyland! Och förstås fina Krickelin, DoredorisKatrin Bååth, Mia Anderberg, Permalin, Johanna Bradford, Nanna Van Berlekom, Hanna Wendelbo, Drömma och egentligen alla som var där och bidrog till den bra stämningen! När själva sittningen var klar fanns det ungefär noll tid för oss att checka in så jag och Mari smög iväg för att åtminstone byta tröja. Och under spotlightshimlen på toaletten träffade vi Drömma-Lotta som också kände för en quickfix. Groupie på det och sen ut i mingelhavet. Lite senare hamnade vi tillslut på Eggers och där satt ett helt gäng som vi avrundade kvällen med. Så himla bra att kunna bolla tankar och idéer med vänner och kollegor. Superfint faktiskt. Och superfint och proffsigt anordnat Frida! Fler bilder hittar du under taggen #influencermeetup2017

Bokplåtning dag 2

IMG_2957Jag vet inte vad som var vackrast, gårdagens solnedgång eller morgonens soluppgång på Hönö. Båda bjöd på så mycket stämning. Dessutom var de båda helt stilla och inte alls sådär blåsiga som det annars varit när vi besökt öarna härikring. Vattnet låg bara och krusade sig och det kändes nästan somrigt. Fast det var ju vintermood vi skulle ha dessa två dagars bokplåtning, bara att börja tänka frusna tår och frost på bilrutan. Nu ska det bli skönt att komma hem och landa i bildmaterialet, Mari har satt ihop en första skiss från vår höstplåtning och allt känns otroligt bra. Nu är vi på tåget hem och jag ser redan fram emot att få komma tillbaks och plåta vårkapitlet på Lilling Cottage inom kort.

Så självklart och ändå inte

En söndag som flera andra passerar förbi. En påfrestande jobbvecka med tågstrul och svordomar över galningar som hotar om att bomba tåg får en annan innebörd när en nyhet om en bekants bortgång nådde mig i lördags. Så himla himla ledsamt och alla tankar till familjen. Nu är jag bara tacksam över att jag efter mycket om och men faktiskt kom hem tilll slut. Och jag har säkert tjatat om det här förut, men min son sa till mig när min farmor dog, att vi kanske ses igen, i vårt bästa minne. Och hur han än menade där och då, 7 år gammal, så har jag bestämt mig för att det är så jag vill tro att det kommer bli efter allt det här. Vill gärna dela med mig av den tanken. Nu är jag på väg till Göteborg för att möte upp Mari, imorgon ska vi äntligen få jobba med Lilling-boken igen. Utanför tågfönstret håller solen på att gå ner och livet pågår i stort och smått, på vissa platser verkar världen rasa samman och på andra visar sig moder jord från sin bästa sida. Det här med att leva. Så självklart och ändå inte.

Lördagens bokplåtning

För mig tidigt lördag morgon steg jag upp och stack iväg för att plåta till en bok jag håller på med. Lite kort om projektet: den kommer innehålla 50 tips på grejer du kan hitta på utan att använda en massa teknik. Väldigt aktuellt hemma hos oss där vi jobbar med att skriva ihop en lagbok (känns det som) gällande det här med användning av skärmar. Inget fel i användandet i sig, men när barnen BARA kan använda en teknikpryl för att dagen ska vara värd att överlevas kan det ju vara en bra idé att sticka en sån här bok under näsan på dom. Eller preteens, mammor, kollegor, kusiner, jobbarkompisar och kanske till och med någon panschis som gått och blivit teknikberoende. Mer sällsynt, det sistnämnda. Nu har jag två barn som behöver göra av med mycket energi och som gärna bygger ihop en koja eller kör dansstop (två av gårdagens aktiviteter hemma) helt utan tjat och jag är tacksam för det. Boken är ett roligt projekt som framförallt innebär att jag får träffa en massa människor, bland det allra bästa med mitt jobb faktiskt. Igår gjorde jag alltså två plåtningar innan jag och sonen stack iväg till skejthallen i Eskilstuna där jag satt på en läktare och såg på när de slog halvt ihjäl sig. Himla sötcoola är de när de gör detta. Resultatet av bokjobbandet ser du ovan, bilden till höger är på min kompis Catrin i sin drejarverkstad och det ska alltså skildra en text om att dreja. Men kan någon lista ut vad bilden till vänster ska skildra? Längst till höger i vänsterbilden (det här blir dagens hjärngympa) ser ni härliga Maria (som jag faktiskt plåtat till boken Smultrongården för länge sen) Hon är totalt orädd för kameran och bjöd snällt in mig till stans bästa loppis 12 korgar tidig lördagmorgon för att ta en bild. Okej, det var en ledtråd. Det är befriande med bilderna till den här boken, de ska inte vara tillrättalagda och perfekta. De ska skildra precis så som det är just där och då. Ett skönt litet avbräck från hur jag annars brukar jobba där inspiration betyder något annat. Jag erkänner att jag är ett fan av båda; verkligheten och låtsasvärlden. och det var ju så jag började plåta för sisådär 17 år sedan, som pressfotograf. Kul att få använda mina gamla skills igen.

Så gick matplåtningen

Igår var en sån där dag som en bara vill stoppa i låda och begrava och sen plantera en fin blomma ovanpå, för att liksom verkligen glömma. Jag skulle göra en matplåtning för ICA, kul och inget konstigt med det, men igår skulle jag vara både kock, stylist och fotograf. Ingen megaavancerad mat och jag lagade efter ett recept jag fått från kunden. Ni som följer mig på Instagram såg kanske att jag la ut en del små klipp under dagen som en liten följetång. Missade några detaljer, som när jag packade upp påsen från affären och hade glömt en väldans viktig ingrediens. Bara att sticka ner på stan igen. Det kändes som att det kom hundra grejer i vägen hela tiden och att jag aldrig kom igång. Men det handlade väl egentligen lika mycket om mig. Har ingen jätterutin på att vara tre yrken samtidigt. Det hela slutade väl och jag kände mig nöjd med resultatet. Sparade en film som jag tänkte lägga ut här, det hann bli riktigt mörkt innan jag var färdigplåtad med min mat som inte alls skulle kännas vintrig. Avslutade fredagkvällen som mamma och fru, kändes tryggt och mysigt. Dessutom blev maten jag lagade en oväntad succé hemma, recept på det kommer. Just nu hänger jag i en skejthall i Eskilstuna och passar på att blogga, mer om det och om mina lördagsprojekt inom kort. Härlig helg hörrni!

 

 

Bli vår nya granne

Allt har väl sin tid och nu har våra närmsta grannar bestämt sig för att flytta. Det känns lite extra faktiskt, våra hus delar nästan tomt kan man säga. Eller det finns liksom ingen häck eller staket som skiljer våra tomter åt utan vi vet väl på några decimeter sisådär var tomtgränsen går. Men det är inte så noga med det. Och speciellt noga har inte heller barnen tyckt det varit, som gärna hamnar hemma hos grannarna för en pratstund eller för att kika in i deras lekstuga som verkar vara ljusår roligare än den vi köpte för att barnen skulle slippa springa till just grannarnas. Eller gå över för att spela fotboll med tonåringen och hans kompisar. Och för att ge ett påskbrev. Eller låna ett ägg. Eller en såg. Vi har nog alla i familjen haft ärenden dit, och de hit. Nu ska de flytta. Buhu, alltså verkligen på riktigt buhu och en hel del snyft. Men allt har sin tid, och skönt nog har den här nyheten fått växa fram under en lång tid från tanke till verklighet. Och vänner slutar ju inte vara vänner bara för att de flyttar längre bort än 9 meter från ens ytterdörr. Tur att det inte är så och tur att jag inte är 6 år och tror att det är så. Men ändå, ni fattar det nostalgiska i det hela. Huset är nu till salu och finns att kika på här. Och jag har faktiskt hjälpt till med några exteriören innan kylan kom och tog alla fina löv. Bilden ovan är tagen från vårt hus en dag då himlen brann och gjorde sig till.

Vi blir fler i familjen

Om vi inte redan vore catlovers så hade vi blivit det efter gårdagens gull och gos-frossa hos barnens farbror som blivit med kattungar. I bröllopspresent fick vi en ny liten familjemedlem och snart är det dags att säga välkommen hem till Björn/Panda/Sparven II som hans så många arbetsnamn är, vilket namn det sen blir är oklart. Alldeles fläckig är han, vår nya katt och tydligen är han vald efter sina fotogeniska egenskaper då han ska till en familj som ju gärna fotar gulliga katter. Ja hur ska en kunna välja när alla ungar är exakt lika gulliga och gosiga, då får en väl ändå gå på nån slags estetisk egenskap. Men så roligt att i samma veva läsa Martins blogginlägg om deras kommande designhund. Nu låter det hela hemskt ytligt, så lika bra att förtydliga att vi alla vet att ett djur inte är en inredningspryl utan en familjemedlem.

 

Vibeke Scott

När jag såg min morgonrock för första gången hittade jag samtidigt ett tjugotal ursäkter för att övertyga mig om hur och att den skulle bli min. Den blev till slut en födelsedagspresent från mig till mig (tack igen, så himla glad för just den presenten!). Ja den piggar verkligen upp mig på morgonen, jag vill liksom nästan skryta lite med den genom att sitta ute på trappan mot vägen och dricka mitt morgonkaffe. Då är det ju rätt, om en blir så barnsligt glad av något. Dessutom används den varje dag, och så säger pappan i familjen: att är det något som får kosta, så är det plaggen närmast kroppen, underkläder ska vara sköna. Morgonrocken kommer från Vibeke Scott, ett danskt märke grundat av systrarna Nicole och Chantall. Namnet har de hämtat från sin äventyrslystna farmor Vibeke Scott, som var fotograf. Hon måste varit rätt ensam som kvinnlig fotograf tänker jag mig, vilken förebild! Nu har systrarna vidgat kollektionen med flera modeller av kuddar. Blommiga, enfärgade, vissa alldeles lena i siden och sammet och andra med Liberty-känsla. Jag köper sällan nytt, men det här får bli ett undantag. Jag har nu ett samarbete med Vibeke Scott där jag kommer plåta några av deras produkter i miljö. Det kommer bli spännande och lite nytt då jag kommer göra både styling och foto själv. Först ut blev den här härligheten. Fler bilder inom kort!