Stolrenovering

Jobb och vab verkar inte funka så bra, men att fixa med saker en tänkt göra i hundra år men aldrig tagit tag i: perfekt en vabbig dag! Nu ska banne mig de fyndade böjträstolarna med trasig sits få sig en ordentlig dyna som inte går att sitta sönder med små vassa barnknän. Och så åkte dominot fram, ingen spelar egentligen med brickorna utan de är uteslutande för att bygga med. Hus, gubbar och idag blev det ett namn. Det finaste namnet jag vet till och med, Eje. Hej från en solig tröttstuga!

Kolla in gårdagens tidsresa!

Skönt att dagar inte kommer igen, alltså den typen av deppdagar som en kan ha ibland. Tack för pepp och smarta ord som ni varit bjuckiga med. Andra dagar, som den igår, kan gärna få vara återkommande en sisådär nån gång i veckan. Jag och Mari jobbade för Gård&Torp i ett hus utanför Gävle. Här har Brita bott men efter att hon gått bort har huset stått tomt. I över 30 år. Almanackan från 1985 satt kvar på väggen i köket, som en liten påminnelse om att Emma som föddes just det året, så småningom kommer att bo i huset. Och det är precis vad huset behöver, en Emma som varsamt vill renovera men bevara. Som ser det fina i hur det är precis just nu. Än så länge bor Emma och familjen inte i huset utan kan rusta i lugn takt. Men vart början man i ett sånt här projekt? Jag blir alldeles fascinerad och förundrad över vad kärlek till ett hus gör med en. Men så vet jag ju precis hur det är själv och hur jag känner för gamla hus. Det finns så mycket vördnad, omsorg och uppfinningrikedom lagrat här. Att använda gamla trådrullar som krokar, hur gulligt är inte det? Och ser ni den tjusiga tröskellisten, Maris kompis Anna som var med hade spanat in en liknande på Byggfabriken för den som är intresserad. Jorå, det är i detaljerna det sitter. Kika även in på Maris blogg för fler bilder från Britas hus och har du instagram så kika in hos Emma på @britashus, följ renoveringen och njut av bilder från förr. Trevlig helg hörrni!

 

Ps. Det här med mönstermatchningen i Britas hus. Heja heja när det inte känns ängsligt. Så vackert och sjukt inspirerande!

Olivträd och miljövänliga skor

Är larvigt nöjd över mina nya (och femte par) kavatskor av miljövänligt skinn. I dessa står jag stadigt och kängorna är som gjorda för mig. När jag är i hemtrakterna passar jag på att besöka Kavats outlet som ligger i Kumla, bara ett stenkast från barnens farmor. Det är inte alltid det finns ett par av rätt modell och som dessutom råkar finnas i rätt storlek på outleten (men ett tips är att förhandla lite. Säg inte att det var jag som sa det bara) Katten har varit helt vild här inomhus idag så jag tog med honom ut i snön en sväng. Tror det är ljuset, han vill ut. Det blev premiärklättring i en syrenbuske, gick sådär. Och så har alla grannens växter fått flytta hit, känns sorgligt att de faktiskt flyttar nu men att växterna får vara kvar här blir ett fint minne. Olivträdet landade i hallen mest som avställning men får stå kvar där om det klarar mörkret. Ha en trevlig onsdag hörrni!

Bingo! Ett modernt och ekologiskt hus

Om jag någonsin ger upp knarrande golv och gammal pärlspont är det för ett ekologiskt hus. Det finns mycket i vår renovering som vi inte styr över eftersom huset har ett byggår på 1911 och då vet vi ungefär hur fönster och lister ska se ut (ja hur nitisk en är med detta bestämmer en ju såklart själv. Vi går på den nitiska linjen) Med ett nybyggt hus går det att vara fri i tanken och den här familjen på Dalarö har verkligen fått till det med materialval, ljusinsläpp och med en skandinaviskt känsla. Älskar fönstren ända ner till golvet. Hur härligt ser det inte ut att kunna skjuta undan glasdörrarna en varm sommardag och vara lika mycket inne som ute. Förra våren var jag och Mari och plåtade i det här hemmet och mer om huset kan du läsa i senaste tidningen Lantliv.

Jobb i ett missionshus

-Du kommer känna dig som hemma här, sa Mari idag. Ja, det gamla missionshuset på Dalarö liknade vårt hus en del, det var bara lite mer spännande och med mer originaldetaljer bevarade, större rum, högre i tak och vackrare fasad. Men annars, typ som hemma hos oss. Jag kände igen mig i den slitna turkosa pärlsponten de hade i köket, den vi har som jag berättade om här. Den är baske mig det vackraste jag sett i väggväg, och det svider lite när jag tänker på att familjen snart kommer skrapa och måla om. Men så vet jag också precis hur det känns att bo ofärdigt. Hos mig finns en längtan om att bara få det lite ordentligt, även om pippilångstrump-känslan är härlig den med. Snart kommer familjen i missionshuset att renovera och jag är så glad att jag fick följa med och dokumentera huset här och nu, för WOW vilket hus, det kommer bli helt fantastiskt! Jag passar på att önska all lycka till med renoveringen!

På besök i ett blivande drömhus

Å vilken härlig start på sportlovet vi fått. Våra bästa vänner har äntligen fått nycklarna till sitt hus i Östergötland och det är inte vilket hus som helst, en gammal skola från sent 1800-tal som visserligen renoverats ala 90-tal, men som stått tom i flera år och nu väntar på en massa kärlek, färg och liv. Vad spännande det var att få komma på besök i ett så här tidigt stadie och få spåna möjligheter. Och njuta av alla fina originaldetaljer som tack och lov finns kvar. Nu har de bara hunnit bo där några veckor och inte fått dit sina möbler, så det var till att leva spartanskt och njuta av feng shui-stämningen. Lillkissen fick också följa med och det gick så himla bra, han är verkligen en cool katt som verkar finna sig i det mesta. Huset ligger mitt i en ekopark och bokskogen runt omkring var fantastiska. Trots det tråkiga vädret lyckades vi knata runt nästan en hel mil. Och det är ju precis så sportigt lovet ska vara. Nu jobbar vi i två dagar sen tar vi långhelg och sportar vidare.

Snövit och de sju smutsfläckarna

Nu så här i efterhand är vi sjukt nöjda över vårt loppisfynd, men då när vi stod där häromdagen kändes 20 kr mycket för en smutsig och fläckig snövitklänning. Men okej, en tjuga och så får vi se vad fläckborttagningsmedlet kan skryta med. Så kom jag på att jag precis läst på en flaska linoljesåpa att det funkar fint till fläckborttagning. Ja, och som hårschampo och en massa annat också. Alla fläckar och smuts gick bort och klänningen blev som ny. Har hört vad gäller fläckar att fett löser fett, osv. Hängde upp klänningen i Doris rum som en liten överraskning tills hon kom hem och den åkte på direkt. Väggarna på Doris rum är nog de finaste i hela huset, ljust ljust turkosa och bakom anar en mörkare färg. Tyvärr fick vi bryta bort en planka nyligen för att dra kablar, men eftersom hela rummet är lite Pippi Långstrump så märks det nog inte så mycket. Och angående linoljesåpa, helt naturligt och går bla att köpa här. Det var kanske inte bättre förr, men allt var mer naturligt, inga konserveringsmedel eller miljöfarliga ämnen. Och det känns ju himla bra.

Jullunch hos PotteryJo

Igår var vi några stycken som var bjudna hem till Johanna på jullunch. Johanna driver PotteryJo och självklart var lunchen serverad på deras fina porslin. Familjen har nyligen tokrenoverat huset och jag har varit så nyfiken på att få se ombyggnationen i verkligheten. Jag har ju förstått via bilder att det är smått fantastiskt, men jösses, vilken inspirationsbomb! Medans vi gick husesyn och drack välkomstdrink på bubbel och glögg (kanske julens bästa idé) drogs det ner en tall i trädgården. Det blev liksom ett spektakel i sig att det satt någon 8 meter upp i en tall och svajade under lunchen, men till efterrätten (en pepparkakscheesecake) verkade de vara klara för dagen. Men huset då, Johanna har fått ihop inredningen så att den både känns klassisk och modern, hemtrevlig och cool både i färgval och möbler. Himla mysigt var det också att få träffa Jill igen. Jill har faktiskt varit med under ronoveringsprocessen och bollat färgval i rummen, så matchande kombo Johanna och Jill är då de båda är FÄRG! Förutom ett kramkalas med Jill fick jag också lära känna Mia från Trespr och Maria från Mercado agentur, så himla trevliga personer. Kul att få prata av sig om bransch och inredning några timmar innan fredagsmyset hemma drog igång. Tusen tack Johanna för urgod middag med trevliga gäster!

Ett putsat hus på Närkeslätten

Började första semesterveckan med att trycka in vårens sista plåtning, i torsdags var jag och Johanna nere hos Marie på Håkesgård för tidningen Lantliv. Ojoj, Marie har begåvats med gröna fingrar och dessutom en hög dos kreativitet, det hon skapat hemma på gården och i trädgården är underbart. Väl värt ett besök! Mer om det inom kort, för jag och Johanna har nämligen fått kliva över tröskeln för ett hemma hos reportage som snart syns i Sköna Hem

Efter sista plåtningen i Varberg har jag och familjen åkt runt och firat semesterstarten och njutit av Närke och det kommer nog inte bli första turen dit denna sommar. Först ut var till barnens farbror som kommit över ett sånt otroligt fint litet putsat hus, mitt på Närkeslätten. Huset är väldigt spartanskt, men charmen väger över alla dagar i veckan. Visst ser det inbjudande ut?! Kvällen vi var där var alldeles vindstilla och efter grillning fick deras nya fotogenlampa invigas. Vilket fint varmt sken det är på fotogenlampor, och vad bra de gör sig en sommarkväll. Och till det gamla vinylskivor på hög volym utomhus och inga grannar att ta hänsyn till. Efter detta drog vi vidare mot goda vänner utanför Askersund och då fick kameran vila lite. De har en urgullig stuga i Åmmeberg, nästan granne med Fab Frida, min gamla jobbarkompis som öppnat restaurang i kapellet de tog över för några år sen. Mer om det i ett eget inlägg!

 

85 sekelskiftesfönster!

Oj, inte hade jag koll på att det var hela 85 stycken! Och då har vi inte räknat med de fönster vi inte fick plats med och som vi kört till släktingarna i Närke. Stora inventariedagen av förra årets fönsterskörd stod på schemat idag. Det och att vattna det nysådda gräset tog allt fokus från nationaldagen. Förra året fick jag en hel drös med fönster som skulle slängas på tippen, hela sommaren åkte jag skyttetrafik mellan Strängnäs – Eskilstuna, där fönstren i en stor industrilokalen som skulle totalrenoveras fanns. Från högsta våningen släpade jag ner fönstren och lassade på släpkärran. Ofta med barnen i baksätet som tålmodigt väntade. Kände mig som Hulken tills att jag fick jätteont i axlarna, och har faktiskt ända sen dess haft ont. Slit och släp, allt för en glasveranda. Sedan förra sommaren har alltså fönstren stått i skjulet. Målet är att få ihop två glasverandor till vår nya exteriör, och för att förstå om detta är möjligt tog vi ut alla fönster idag och började mäta och pussla ihop och kolla skicket. Apropå skick så verkar mina små gurkplantor ha haft en kall natt, de var alldeles trötta i morse så de fick följa med ut och lapa sol. Nu har vi iallafall skaffat oss koll på vad vi har, dags att kolla originalritningen på huset och börja räkna och tänka, och räkna och tänka. Och kanske att det tänks lite bättre med en trave byggnadsvårdsböcker på huvudet.