Trädgården by night

Idag känns gårdagens vattning i trädgården rätt överflödig i allt regn och rusk, vilken skillnad det är från igår då allt kändes högsommar. På kvällen igår gick vi ner till hamnen som fullkomligt bubblade, det var båtar överallt och folk hade aw:s och solen var varmare än den varit på länge. Så härligt att få se vår lilla stad leva upp, den gör sig verkligen bättre med uteserveringar, turister och glassätande barn. Efter att ha vattnat hos våra vänner som är bortresta tog jag ett ryck här hemma och vattnade tomaterna. Fint med sällskap av katten som även han var på strålande sommarhumör och fångade mygg och jagade minsta lilla löv som rörde sig. Älskar trädgården på kvällen. Det luktar gott och allt är så stilla, som om trädgården gått och lagt sig. Mellan lite plock av ogräs och vattning är det lättare att se saker som går en förbi dagtid, blommorna som fått växa under bordet, stjärnflockan som är i full blom och till och med bakom skjulet kan jag stanna och tycka att det är mysigt med allt vilt som dagtid är ett dåligt samvete. Nu ska vi sticka på bio, för det är sånt en gör i regn och rusk.

Ack Värmeland så njutbart!

Förra torsdagen drog vi iväg på vår årliga familjesemester, min mans tre syskon och deras familjer, barnens farmor och hennes man och såklart alla djuren. Vi hyrde ett stort hus med 14 bäddar utanför Sunne via airbnb. Det här är vår kickstart på semestern, en långweekend hela gänget för att fira att alla barn har sommarlov och att alla sen sticker iväg på olika äventyr över sommaren.

Och vad kan en då hitta på i Värmland, förutom att bada och njuta av skogarna? Nu var tyvärr Alma Löv museet stängt alla dagar vi var där, men vi hann åka till Selma Lagerlöfs Mårbacka och få kika i hennes hus. Tyvärr fick vi inte fota där inne, men det kanske ändå gör sig bäst live tillsammans med historien om hennes liv som kvinnorättskämpe och entreprenör. Hennes kök var bland det finaste jag sett, original från 1920 med AGA-spis och bänkskiva i koppar. Några drog iväg till Rottenros, tydligen en helt fantastisk (och barnvänlig) trädgård. Min 9-åring sa nyligen att han ville dra upp en fisk i sommar, och eftersom han är ett barn med tur fick han en stor gädda på kroken som han åt till lunch. Och emellanåt var det bara fantasin som satte gränser, hoppa längst-tävling, springa snabbast runt huset och matlag varje dag där några fick bjuda och briljera på godsaker. Men det finaste är nog att se barnen tillsammans, kusinerna som våra barn skulle göra vad som helst för. Lyckan att de har detta runt sig alltså. Och nästa år har vi en ny liten kusin med oss. Livet i kollektiv skulle passa mig utmärkt, men det var också lite skönt att komma hem igår. Nu väntar en sista intensiv vecka och sen ska vi försöka vara lediga på riktigt!

Hatkärlek till en trädgård

Förra veckan klagade jag en del på det här med att ha trädgård, vår var för stor, tog för mycket tid, gav dåligt samvete och jag neggade rätt hårt inför en oförstående familj som såg skönhet bakom kaos. Ikväll, efter en hel dag i trädgården känns det lite tvärtom. Vi har grävt ur en stor rabatt som vi tänker stenlägga och äntligen har vi hunnit med att rensa där det behövts. Nu odlar jag även tomater, kirskål verkar vara en gammal odling.. hm. Och när det jättestora äppelträd bakom skjulet blommar för fullt är det ju svårt att inte gilla sin egen lilla oas. Jo det kräver jobb, men jag är övertygad om att det är medicin det här med att gräva så svetten lackar. Barnen har plockat maskrosor och hon som är 6 år och 364 dagar idag gjorde en gul baotabukett. Imorgon startar vårt födelsedagsfirande och vi åker och träffar våra vänner där hälften av oss fyller i maj. Hoppas ni haft en fin Kristi Himmelsfärds-dag!

Maj, we can do it!

Dags att ta ett djupt andetag, för nu är det maj igen och den månaden är precis som vanligt. Hur kan en månad vara så innehållsrik? Svårt att klippa gräset i januari förstås, men mycket av det som pågår nu skulle vi väl gemensamt kunna ta ett beslut om att sprida ut lite bättre, okej? Är upp över öronen med jobb (kul) så många av mina favoritmänniskor fyller år i maj (kul) och så ska det avslutas både här och där. Gissar att ni känner igen er, maj verkar bete sig så här för flera av oss. Idag har jag fokuserat på vårt körsbärsträd som står i full blom. Härligt att bara vara i trädgården och se trädet svaja, en katt som hoppar efter humlor i ett hav av kirskål som så småningom ska utrotas. Vi skriver ner varje år när det blommar för fullt och i år är det senare än någonsin. Skönt tycker jag som inte har hängt med riktigt.

För några veckor sedan var våra kompisar över på middag och vi firade årets första varma dag genom att äta middag i trädgården och sen sitta och kukelura på vår veranda. Efter några glas vin gjorde vi upp att bordet vi satt runt skulle passa utmärkt i deras kök, så nu när det har flyttat har jag ställt ut ett gammalt favvobord på verandan igen. Ett gammalt slagbord vi fyndade på myrorna alldeles för billigt för väldigt länge sedan. Nu har jag också bestämt att vi ska släppa taget om våra kopior av Lilla Åland-stolar, tre stycken. De behöver målas om, men finns det intresse för fler bilder tänkte jag lägga upp här så snart jag hinner. De är fasligt lika och jag ser knappt någon skillnad faktiskt.

Imorgon ska jag på möte i Stockholm och sen iväg och fira en fin 35-åring i Örebro. Ha en skön helg!!

Äntligen Zetas

Äntligen fick även jag komma till Zetas trädgård, ja jag har väl inte varit portad direkt, men det har av en massa oklara anledningar aldrig blivit av att jag kommit dit. Nu skulle Mari dit och fixa inför vårt inspirationsjobb nästa vecka och då passade jag på att följa med. Vi hade massor att prata om och fick fortsätta vår pratstund någon annanstans då vi inte längre kunde hålla platserna mitt i lunchrusningen. Men ute var det nästan snö i luften, inte bästa dagen för att strosa i handelsträdgård, eller för att ta bilder, så det får definitivt bli ett återbesök när hösten slutat lurats med oss. Och efter lite suktande inne i butiken var det dags för oss att fortsätta turnén. Nu sitter jag i tjockaste vintertröjan upptryckt mot elementet. God jul då, för glad påsk känns som långt fram!

Våren – de långa skuggornas tid

Och rosiga kindernas tid. Och studsmattepremiärernas tid. Krokusarnas tid och glassarnas tid. Och vi tar oss tid för en kaffe på trappen. Och hur många gånger har vi inte sagt till varandra i helgen – Tänk, att nu ligger det bästa framför oss.

 

Frön från några sparade vallmokapslar ska få förkultiveras. Har någon gjort detta? Tipsa gärna! Tack

Lantliv Trädgård

Som vanligt när jag och Johanna besöker Marie på Håkesgård kommer vi med andan i halsen, jobbar intensivt och hastar iväg. Så tråkigt, eftersom Håkesgård är lite utav ett paradis. Men så är det med allt som ligger i Varberg, det verkar nämligen vara min motpol rent geografiskt, det tar mig sjukt lång tid att åka just dit. Nån gång ska jag banne mig semestra i Varberg, för så mycket jag varit där och så lite jag sett av denna kustpärla är nästintill genant. Då ska jag plocka godbitarna från Kristins Varbergsguide och förhoppningsvis hinna med ett allt annat än jobb-besök på Håkesgård. Jag inbillar mig nämligen att ni som är inne på växter vallfärdar hit för att få se vad Marie gjort i sin trädgård. Det är allt ifrån karpar till växthus. Och däremellan fåglar och en gullig butik. I somras gjorde jag och Johanna ett jobb för tidningen Lantliv i Maries växthus, och nu fick jag precis se att vår bild är på omslaget för Lantlivs trädgårdstidning. Så roligt, och grattis Marie till din växthusdröm! Det verkar vara hög tid att sätta igång med trädgården nu så spring och köp, eller klicka hem här. Själv gör jag icke något i trädgården innan vår fasad fått sig en makeover. Så det fortsätter jag skylla på ett tag till.

Tack för idag stjärnflockan

Först tyckte jag bilden blev platt, rakt framifrån med kameran funkar uppenbarligen inte här, fast det var så jag hade sett bilden i huvudet. Efter lite cirkulerande såg jag vinden ta tag i stjärnflockan som vissnat men värdigt står kvar. Perfekt, som guld i förgrunden när ljuset faller på stjälkarna. Det där med att titta sig runt omkring och höja blicken.. Hör ni det alla pokemongo-spelare!! Men min poäng och tips vid fotografering var naturligtvis att använda sig av något i förgrunden för att skapa ett djup. Det här är andra bilden i en serie av fyra, skapat för Vibeke Scott. Kolla kudden, så älskbar. NU, helg!

Meta-bloggande

Tänkte blogga lite om att bli bloggad om. Så otroligt duktiga Krickelin har nämligen ett helt inlägg på sin blogg om min blogg, så skoj smickrande och peppande. Det är ju jag som borde tipsa om hennes blogg, men den läser du förstår. Om inte så marsch pannkaka att drömma sig bort här. Det slår mig när jag ser vilka bilder hon tycker får representera mig, att jag verkligen skulle vilja veta vad ni som läser uppskattar. Är det hemmahosreportagen som gör att du kikar in, eller är det de mer personliga inläggen kanske? Är det för lite renovering? Eller för mycket? Bloggen kommer antagligen fortsätta i samma saliga blandning, men med lite hänsyn om jag får ett hum om vad som efterfrågas. Skriv gärna en kommentar! I fredags plockade jag en bukett blommor från trädgården. Höstastret vetitusan om det räknas som ogräs? Ett höstligt stämningsfullt sådant isåfall. Det blir en extra höstblommig hälsning till Krickelin, som tack för att det känns som att jag har 15 minuter i rampljuset.

85 sekelskiftesfönster!

Oj, inte hade jag koll på att det var hela 85 stycken! Och då har vi inte räknat med de fönster vi inte fick plats med och som vi kört till släktingarna i Närke. Stora inventariedagen av förra årets fönsterskörd stod på schemat idag. Det och att vattna det nysådda gräset tog allt fokus från nationaldagen. Förra året fick jag en hel drös med fönster som skulle slängas på tippen, hela sommaren åkte jag skyttetrafik mellan Strängnäs – Eskilstuna, där fönstren i en stor industrilokalen som skulle totalrenoveras fanns. Från högsta våningen släpade jag ner fönstren och lassade på släpkärran. Ofta med barnen i baksätet som tålmodigt väntade. Kände mig som Hulken tills att jag fick jätteont i axlarna, och har faktiskt ända sen dess haft ont. Slit och släp, allt för en glasveranda. Sedan förra sommaren har alltså fönstren stått i skjulet. Målet är att få ihop två glasverandor till vår nya exteriör, och för att förstå om detta är möjligt tog vi ut alla fönster idag och började mäta och pussla ihop och kolla skicket. Apropå skick så verkar mina små gurkplantor ha haft en kall natt, de var alldeles trötta i morse så de fick följa med ut och lapa sol. Nu har vi iallafall skaffat oss koll på vad vi har, dags att kolla originalritningen på huset och börja räkna och tänka, och räkna och tänka. Och kanske att det tänks lite bättre med en trave byggnadsvårdsböcker på huvudet.