Bli vår nya granne

Allt har väl sin tid och nu har våra närmsta grannar bestämt sig för att flytta. Det känns lite extra faktiskt, våra hus delar nästan tomt kan man säga. Eller det finns liksom ingen häck eller staket som skiljer våra tomter åt utan vi vet väl på några decimeter sisådär var tomtgränsen går. Men det är inte så noga med det. Och speciellt noga har inte heller barnen tyckt det varit, som gärna hamnar hemma hos grannarna för en pratstund eller för att kika in i deras lekstuga som verkar vara ljusår roligare än den vi köpte för att barnen skulle slippa springa till just grannarnas. Eller gå över för att spela fotboll med tonåringen och hans kompisar. Och för att ge ett påskbrev. Eller låna ett ägg. Eller en såg. Vi har nog alla i familjen haft ärenden dit, och de hit. Nu ska de flytta. Buhu, alltså verkligen på riktigt buhu och en hel del snyft. Men allt har sin tid, och skönt nog har den här nyheten fått växa fram under en lång tid från tanke till verklighet. Och vänner slutar ju inte vara vänner bara för att de flyttar längre bort än 9 meter från ens ytterdörr. Tur att det inte är så och tur att jag inte är 6 år och tror att det är så. Men ändå, ni fattar det nostalgiska i det hela. Huset är nu till salu och finns att kika på här. Och jag har faktiskt hjälpt till med några exteriören innan kylan kom och tog alla fina löv. Bilden ovan är tagen från vårt hus en dag då himlen brann och gjorde sig till.

Lämna ett svar