Tjoho, ett år som gifta

Idag är det ett år och 1 dag sedan vi gifte oss på Facienda här i Strängnäs och i helgen som var firade vi vår fösta bröllopsdag. Det är inte så svårt att falla pladask för lokalen vi valde att gifta oss i så lite extra trist att dela deras försäljningsannons som ligger ute nu. Men samtidigt önskar jag ju, och en hel del Strängnäsbor med mig, att det får fortsätta att vara stadens yes-place. Vi får väl se vad det blir av det hela, en fortsatt samlingsplats eller lägenheter, jag vet vad jag hoppas på iallafall!! Jag har inte bloggat så särskilt om vårt bröllop, kanske för att det blev en dag i hjärtat och inte så vidare dokumenterat. Men tänkte passa på att nämna, så här ett år senare, att kjolen köptes på fantastiska Needle & Thread, min höstiga jacka fyndades på loppis i stan och tröjan hittade jag på rea på Monki för en hundring. Håret var inspirerat av Brigitte Bardot och med en fiskbensfläta. Ja det var inte så mycket mer än så. Passar på att visa min favoritbild från själva vigseln som Mari tog på oss. Ja den gillar jag. Och som revansch på bröllopsfoto tog vi efter en hel del vardag lagom till ettårsdagen tag i det här med tack-kortet, skomakarns barn vet ni… Så härligt med bröllop hörrni, är det nån som känner att det här med bröllop och fastigheter låter skojsigt!! Jamen ta dig en tur till Strängnäs i helgen på visningen.

Facienda

Det tog alltså noll inlägg innan det var dags att börja babbla vidare om det här med gifteriet. Jag trodde jag kunde hålla mig. Jamenokejdå, det kanske kretsar en del kring detta just nu. Det blir alltså ett höstbröllop och det tycker jag är alldeles underbart kul. Egentligen var det inget vi direkt tänkte från början, utan det var så att lokalen vi ville vara i var ledig först i oktober. Det är en väldigt speciell lokal, jag känner mig väldigt hemma här. Det är en perfekt lokal för så himla mycket, jag har hyrt lokalen för jobb men också varit här på en hel del fester och suveräna spelningar. Verkligen en pärla i staden Strängnäs! Dessutom ägs den av våra vänner, och de kallar den Facienda. Med F, inte hacienda som den förvirrat brukar kallas. Idag var vi på plats för lite rek, det här med att få plats är inte det lättaste. Vi kånkade bord och insåg att vi inte kan bygga borden så som vi tänkt. Okej, hem och tänka om. Barnen plus kompis var med och det är verkligen en perfekt plats även för barn, det finns massor att upptäcka och göra. Stora ytor att springa runt på. Och bara det att få posera bland höbalar, så himla hemtrevligt! Även om just hö vanligtvis inte hör hemmet till. De nuvarande ägarna har verkligen gjort ett megajobb med den här lokalen som från allra första början var ett snickeri som försåg områdets sjukhus med allt det som behövdes. Det märks att det finns mycket kärlek i renoveringen som gjorts och trots att lokalen passar de allra flesta (inbillar jag mig) känns den unik och personlig. Kolla bara de fantastiska lampskärmarna som de satt typ 7 meter upp i taket! Det kommer bli toppen, och trångt, och så himla bra. Kika in på Faciendas hemsida om du går i hyra-lokal-tankar.

Vi säger JA!

Idag är det onsdag, fyra dagar efter möhippan som fyllde mig med så mycket kärlek att jag blev alldeles tom efteråt. Mina fantastiska vänner hade fixat den finaste vernissagen mitt i gamla stan på ett litet galleri. Ett retrospektiv med vänner, hette utställningen och där på väggarna hängde livet och vänskapen. Vi var en hel del fantastiska människor som lyckades fylla upp lokalen, men det hindrade inte turister och folk som gick förbi utanför att vilja kika in. Det fick de naturligtvis inte, det här var ju vår dag ju, men förstår fullkomligt att det lockade då vi skrålade Hanna från Arlöv vårt högsta. Som inramning på det hela var det tema systerskap, och om systerskap är diffust så gick det banne mig att ta på inne i galleriet i lördags. En möhippa ja, det har en ju när det vankas bröllop. och om en månad smäller det. Tänkte dela med mig av lite bröllisinspo, men vill inte tjata hål i huvudet på nån av er så det blir nog rätt sparsmakat framöver. Men nu när det är ute i luften är det ju bara roligt att få berätta! Kika in på Maris blogg för bilder från hippan, så flitigt dokumenterat ända in på småtimmarna, det är att vara dedikerat sitt uppdrag! (Tack Mari än en gång för kanske inte alltid så sofistikerade, men väldigt roliga bilder att ha kvar från dagen!)

Nu till brölliset. Med fokus på brudkläder tänker jag enkelt och sobert med fina detaljer. Ljust men med höstiga toner. Inte perfekt och tillrättalagt på nåt vis, och jag tycker Birgitte Bardots hår sammanfattar den känslan helt och hållet. Det här ska banne mig vara roligt, och det blir inget pillande med detaljer, vi kommer ha alldeles för mycket att stå i med ungar och gäster och gud vet allt. Skorna är egentligen det enda som är kvar, och de ska vara sköna. Det är allt jag vet.

Tyvärr hittade jag inga fotobylines på de första två bilderna 🙁 Men de två sista har jag länkat till källan, tryck på bilden.