Dagen som aldrig blev natt

Det har varit fullt upp veckan innan och efter midsommar, stora leveranser och plåtningar på gång, och även om det känns som att dygnet inte har någon natt måste det ju sovas också. Det ska definitivt kompenseras på semestern. Vår midsommar blev något utöver det vanliga även om det egentligen bara innehöll traditionellt firande. Vår kompis Lisa hyr ett fantastiskt litet torp i Värmland och i år var vi ett gäng som samlades i denna kuperade bygd. Det slår mig igen att Sverige är fantastiskt, några mil åt vilket håll som helst och landskapet kan vara ett helt annat. Kolla skägglaven, fick veta att mycket skägglav tyder på frisk luft. Hoppas människan kommer låta den fortsätta växa så. Vi i vår familj fick bo i den fantastiskt gulliga lilla stugan utanför torpet, ett härbre flera hundra år gammalt men som nu fått stöd utifrån för att överleva. Det ser kanske lite skrangligt ut men vi var helt trygga på övervåningen. Mysigare plats får en leta efter. Sara band en sån vacker krans som vi nog alla hade på oss, alla bilder med en krans är faktiskt en och samma. Den gick liksom laget runt på ett högst naturligt sätt. Middagen sköts in med luftgevär till barnens förtjusning, och precis när vi skulle sätta oss kom solen och det kändes lite kors i taket. När upplevde vi en midsommar i sol sist? Så tacksamt. Efter middagen samlades dimman utanför huset på ängarna, och det kändes nödvändigt att utforska den inifrån. Vi bestämde oss för att glömma fästingar och annat läskigt och klev resolut ut i den vitmörka natten. Vilken stämning det var. Kommer sent att glömma och så roligt att kameran var med. Tacksam är samlingsnamnet för vår midsommarhelg.

Lämna ett svar